När kung David skulle överlämna tronen åt sin son Salomo förberedde han bygget av det sköna templet med att ge ofantliga rikedomar till Guds hus. Han inbjöd sedan folket att bära fram sina gåvor, också det i ofantliga mängder. Sedan lovade han Gud inför folket för hans storhet och för all den rikedom som kom från honom (1 Krön 29:10–13). Gud hade försett sitt folk med rikedomar redan när de lämnade Egypten och sedan hade rikedomarna ökats genom erövringar. Allt detta ville nu David ge åt Herren och folket gav av sina egna rikedomar av hängivet hjärta.
En liknande hängivenhet läser vi om i 2 Kor 8–9, där det berättas om en insamling för att hjälpa nödlidande i församlingen i Jerusalem. Makedonierna led själva nöd, men likväl gav de över sin förmåga för att kunna hjälpa sina trossyskon. Drivkraften beskrivs i 2 Kor 9:8: Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk.
När vi under den här tiden på året gläds åt dignande äppelträd eller bärbuskar påminns vi om att de rikedomar Gud ger oss inte bara är till för oss själva, utan för att vi i vår tur ska kunna ge rika gåvor åt dem som behöver. Inte minst gäller det här den verkligt stora rikedomen: den nåd som har uppenbarats i Guds ord om Honom, som var rik men som blev fattig för vår skull, för att vi genom hans fattigdom skulle bli rika (2 Kor 8:9).
Makedonierna gav sig själva åt Herren och sedan åt sina medkristna i översvallande glädje, så som kung David med sitt föredöme fick folkets ledare att ge sina rikedomar av hängivet hjärta. Vi som har fått så rikligt, både av det materiella goda och av det allra viktigaste, Guds ord, må be Herren om samma nåd: att kunna ge rikligt av hängivet hjärta, både till Herren och till våra bröder och systrar som lider nöd eller saknar den frid som har uppenbarats i vår Frälsare.
Lär mig att till din kärleks ära
uppoffra mig med liv och allt,
att troget bliva vid din lära
och i den kärlek du befallt!
Så vill jag dig, min Jesus kära,
ett evigt lov och pris frambära!
(F G Hedberg)
