Kommentera

Innanför eller utanför?

Huvudtemat för söndagen före domsöndagen är liknelsen om de tio jungfrurna (Matt 25). De allvarligaste orden är: ”Jag känner er inte.” Det säger Jesus till dem som inte var klara när brudgummen kom. De stod utanför en stängd dörr.

I episteltexten (Upp 22:10–17) talas det om människor som är saliga, sådana som tvättar sina kläder och får rätt att komma in genom portarna, men det talas också om hundar som är utanför. Här tas inte ställning till frågan om vi får ta med hunden till himlen, utan hundar är en beteckning på dem som inte tror och som visar detta genom att leva i synd.

Hur får vi sådana kläder som ger oss rätt att komma in genom portarna? Det sker inte genom vår möda och vårt slit, för vi kan aldrig själva göra oss fläckfria hur vi än anstränger oss. Hur det sker berättar ängeln för oss när han beskriver den stora skaran inför tronen (Upp 7:14): De har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Lammets blod är nyckeln till himmelen, sjunger vi i en sång. Det är Jesu dyrbara blod som runnit för världens synder som är inträdesbiljetten.

De kläder som passar i himmelrikets bröllopssal heter Kristi rättfärdighet, och dem fick vi i vårt dop (Gal 3:26f): Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som har blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. De som är utanför har fläckat sina kläder genom att de vänt sig bort från honom i otro. Därför står de utanför porten på den yttersta dagen och måste gå bort till evigt straff.

Men i dag lever vi i tiden före – ännu är inte dörren stängd. Också den som förirrat sig bort från Jesus inbjuds att komma. Det heter ännu inte ”för sent”, utan det heter: Och Anden och bruden säger: ”Kom!” Och den som hör det ska säga: ”Kom!” Och den som törstar ska komma, och den som vill ska fritt få ta emot livets vatten.

Ja, kom i dag vem än du är
som fridlös irrar än
i världens öken här och där
långt skild från denne vän!
Dess usla brunnar ger ju ej
det vatten som förslår
att stilla själens törst, o nej,
han ensam det förmår.

(L Sandell)