Senaste söndag såg vi hur Jesus bekämpade sin fiende djävulen med Skriften. Den andra söndagen i fastan talar också om en kamp. Denna gång är det fråga om vår kamp i prövningens stund. Det brukar också kallas anfäktelse. Ofta handlar det om våra frågor till Gud: hur kan du tillåta så mycket ont?
Vi är förstummade och känner ångest inför de makter som nu förgriper sig på oskyldiga människor och tar ifrån dem deras trygghet och deras förhoppningar. Låt oss ta fram två aspekter på detta.
Det ena vi kan tänka på är Gamla testamentets berättelser om hur historiens Gud straffat sitt folk Israel för att de vikit av från den väg han föreskrev dem. I djup nöd, bortförd i exil från sitt hemland, bekänner Daniel sitt folks synder (Dan 9:15): Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. Men han vänder sig till Herren och vädjar till hans rättfärdighet och barmhärtighet, i motsats till att hänvisa till sin egen rättfärdighet. Även utan att nämna namnet ber han en sann bön i Jesu namn! För det är bara i hans namn, för hans rättfärdighets skull, som vi kan räkna med Guds nåd och barmhärtighet.
Det andra är att Jesus själv talar om svåra tider som ska komma innan han kommer tillbaka. Gud ska helt visst göra slut på all ondska en dag. Vi vet inte när den dagen kommer, men alla tecken tyder på att den är nära. Innan den dagen kommer blir det svåra prövningar också för hans folk. Ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull, säger han. Men inte ett hår på ert huvud ska gå förlorat. Genom att stå fasta ska ni vinna era själar (Luk 21:17–19).
Genom Rysslands fräcka angrepp på broderlandet Ukraina har vi påmints om ett liknande angrepp på vårt eget land för något över 82 år sedan. Då, i den stora nöden, sände president Kyösti Kallio ut en maning till folket att vända sig i bön till Herren:
”Himmelske Fader, se i nåd till vårt folk. Du har skapat oss och älskar oss. Du ser, att vi är i största fara. Därför ber vi Dig; Herre, hjälp oss i vår nöd och låt oss inte gå under. Ge oss nåden att omvända oss från syndens och laglöshetens vägar, som leder vårt land till undergång.”
Samma bön behöver vi be också i dag. Det är det rätta sättet att handla i prövningens stund.
Rena du våra hjärtan
och till oss dig vänd!
Du som vår levnad välsignar,
hjälp oss när kraftlöst vi dignar,
nådigt till oss dig vänd!
Landet, som du oss givit,
friden från höjden sänd!
(U. Kailas, J. Rundt)
