| ”En blind kan väl inte leda en blind?” Så frågar Jesus när han undervisar om människors domar och hyckleri i sin så kallade slättpredikan (Luk 6:39). Följden av en sådan galenskap är att båda faller i gropen.
I vårt samhälle finns tyvärr alltför många exempel på hur blinda leder blinda. När lagstiftarna inte längre låter Guds ord vara den moraliska grunden för samhällsbyggande hotas hela bygget. När tidens gudsförnekande trender styr de opinionsbildande allmänna medierna, och när de råa drifterna behärskar de sociala medierna, har den moraliska kompassen drabbats av missvisning. Om sådant dessutom blir vägledande för domstolarna blir klassisk kristendom direkt utsatt. Så går det när de blinda antikristliga krafterna får råda, anförda av genusperspektiv och jämlikhetsideologi. Då börjar samhället få drag av fornkyrkans kristendomsförföljelser, och Jesu förutsägelser av den yttersta tidens vedermödor blir allt mera aktuella. ”Gudsfruktan är vishetens begynnelse” har många skolor haft som paroll. I många fall står dessa gamla ord från Ordspråksboken som inskrift ovanför skolbyggnadens portal. Ironiskt nog är gudsfruktan ifrågasatt just när det gäller skolan, vilket särskilt den aktuella skolpolitiska diskussionen i Sverige visar. Men när man drar undan denna grund leder det ofrånkomligt till att både vägledaren och den som inte får någon rätt vägledning faller i gropen. För att vi inte ska gå vilse på grund av falsk vägledning behöver vi Guds ords ljus. ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig” (Ps 119:105). Det visste samhällsbyggarna i gamla tider. Låt oss inte kasta bort denna vishet. Jag irrade länge än hit och än dit |
