”Ge mig nu vishet och förstånd till att vara ledare och anförare för detta folk.” Så bad den unge Salomo när han hade mottagit kungamakten av sin far David och hade samlat Israels ledare till offerhöjden i Gibeon (2 Krön 1:10). Han insåg att han saknade egen förmåga att vara förvaltare av det höga ämbete han hade tilldelats. Och Gud svarade med att ge honom vishet, rikedom och ära mer än någon annan kung hade haft eller kommer att ha.
Salomo fick så möjlighet att bygga ett tempel åt Herren, så skönt att dess like aldrig har funnits. Hans syfte var: ”Så ska alla folk på jorden lära känna ditt namn och frukta dig” (2 Krön1:31). Det blev dock ingen bestående ära åt Gud. Salomo glömde Guds bud när han blev gammal: ”Du ska inte ha andra gudar.” Det kom en tid när detta sköna tempel blev förstört i grunden, till skam inte bara för Israel utan också för Gud som blev vanärad på grund av sitt folks avfall. Det förvaltarskap som började så bra slutade i katastrof.
Den kommande söndagen vill påminna oss om att vi är förvaltare av Guds nåd. Detta förvaltarskap utgår från att Gud gett oss gåvor och utrustning att tjäna honom. Det är inte vår förtjänst att vi har fötts med gåvor av olika slag. Det är inte heller vår förtjänst att Gud kallat oss att vara hans barn med alla de förmåner som hör till kungabarn. De förmånerna har vi fått tack vare Jesus, som blev fattig för vår skull, som led straffet för våra synder samtidigt som han tillräknar oss sin helighet.
Nu har Gud lagt in en förpliktelse i sin kallelse: ”Om någon tjänar ska han tjäna med den kraft som Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus” (1 Pet 4:11). Kallelsen till trofast tjänst gäller naturligtvis särskilt dem som är betrodda med Ordets ämbete, men också alla andra kristna. Petrus skriver att var och en ska tjäna med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. Må syftet med vår tjänst alltid vara Guds ära allena.
Låt mig ej heller leva mig själv blott till behag,
nej, leva till din ära och tjäna dig var dag!
Och fast du ej behöver en ringa tjänst av mig,
ge mig den nåden, Herre, att dock få tjäna dig!
(L Sandell)
