Läsarna tillönskas ett gott nytt kyrkoår, till tecknet av Kungen som saktmodigt kommer ridande till Jerusalem på ett åsneföl. Berättelsen om intåget i Jerusalem har den kristna traditionen djärvt hämtat från en helt annan del av kyrkoåret: palmsöndagen. Meningen är klar: Kristus kommer till sin kyrka för att utföra sitt frälsningsverk – sitt lidande, sin död och sin uppståndelse.
När människoskarorna ropar sitt Hosianna sjunger de från Psalm 118: O Herre fräls! O Herre, ge framgång! Den Herre man riktade sin bön och sin hyllning till var Davids son, den Smorde, Messias. Han tilltalas HERRE, den Allsmäktiges heliga namn. Han var känd av judarna. Om honom hade redan Daniel vittnat. Ängeln Gabriel kom till honom när han bad för sitt land och sitt folk och uppgav en hemlighetsfull tid av sjuttio veckor tills den Allraheligaste skulle smörjas (Dan 9:24). Nu var stunden inne, tiden var fullbordad. Den smorde kungen hade kommit.
Under antiken skulle en kung invigas till sitt ämbete genom att smörjas med olja. Trots att Jesus inte såg ut som en kung till det yttre var han Kungen, den som råder över alla riken, vilket han förklarade för Pilatus (Joh 18:37, 19:11). Folket som hyllade Davids son hade ännu inte klart för sig vad hans uppgift egentligen var. Först när Anden hade lärt apostlarna predika kunde de framföra med kraft: Denne Jesus, som ni korsfäste, honom har Gud gjort till både Herre och Messias (Apg 2:36).
I denna mörka tid, när orättfärdigheten tycks regera över allt förnuft och medmänsklighet, må vi be om att denne Kung kommer också till oss. Han kommer inte med yttre makt. Om hans allmakt fick vi en påminnelse förra söndagen, när vi hörde om Kungens ankomst till den yttersta domen. Men nu kommer han i saktmod för att undervisa oss om vägen till himlen. Under advent sänder han sin profet Johannes Döparen för att bereda vägen. När vi sedan följer honom på hans väg till korset ser vi honom som den smorde prästen, som offrar sitt eget blod för att täcka över vår syndaskuld och göra oss saliga genom honom.
Hosianna, pris och ära
vare dig, vår konung god!
Vi vårt tack till dig vill bära,
du som löst oss med ditt blod.
Tag oss upp i nådens famn,
du som kom i Herrens namn!
(A. Moberg)
