Trettondagstiden avslutas i år med den fjärde söndagen efter trettondagen. Vår uppmärksamhet riktas i ett par av söndagens texter på hur Jesus trotsar naturkrafterna för att rädda sina lärjungar ur verklig fara. En av texterna visar på en annan fara som hotar hans kyrka. I Johannesevangeliets sjätte kapitel berättas om hur Jesus talar om sitt kött som det levande brödet, som har kommit från himlen för att världen ska leva. Många av hans lärjungar reagerade då med att ta avstånd från honom: ”Det här är en svår tanke. Vem står ut med att höra den?”
Johannes berättar om det tragiska faktum att många av hans lärjungarna då slutade att vandra med honom. Här beskrivs den allra största faran: att människor, som Jesus kommit för frälsa, drar sig undan och inte mera vill veta av honom.
Hur handlar då Jesus? Springer han efter dem, och försäkrar att han inte menade så illa att de måste lämna honom? Nej, han vet att hans budskap inte tas emot av alla. Men han frågar sina närmaste lärjungar, de tolv: ”Inte tänker ni väl också gå?” I dag ställs också vi inför frågan: Betyder det något att han, som var till i Guds gestalt, blivit människa och ställt sig under människors allra svåraste villkor för att frälsa oss från en evig förtappelse, och själv tagit straffet för våra synder och lidit det allra mest fruktansvärda straff för att vi skulle gå fria? Eller säger vi som så många av dagens kloka: Det här är en svår tanke? Eller som i en del andra översättningar: Det här är outhärdligt.
När apostlarna fick frågan svarade de genom sin talesman Petrus (Joh 6:68f): ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och förstår att du är Guds Helige.”
Också i dag har vi samma hopp. Gud give att vi inte skulle vända oss bort till de fåfänga förhoppningarna som världen försöker hänga sig fast vid, utan hålla oss till Honom som är vårt enda riktiga hopp. Han räddar oss ur den verkligt stora faran, att på domens dag stå ensamma med våra tilltänkta meriter, dessa falska förhoppningar som bara leder vilse och till sist till evig död. Men stanna hos Jesus, så har du trygghet för liv och evighet!
Blott ett är nödvändigt – o, har du förstått
att jämfört med detta allt annat blir smått?
Allt annat blir smått mot det ena:
att helt vara vunnen av Frälsaren god
och äga förlossning och frid i det blod
som ensamt från synden kan rena.
(L Sandell)
Bön: Käre Jesus! Kom och hjälp oss i vår nöd så som du kom till dina lärjungar när vågorna gick höga. Hindra mig att gå bort från dig för att jag tycker att ditt Ord förefaller svårt. Amen.
