I den bibelläsningsplan som utdelades med årets bibelkalender har vi de senaste dagarna läst hur Israels store profet och herde Mose höll avskedstal till folket innan han slutade sina dagar och blev begraven av Herren på en okänd plats. I de förmaningar vi får läsa påminns folket om Herrens förunderliga nåd och godhet, men vi får också ta del av skrämmande varningar för hur det går om hans folk vägrar att följa Herrens bud. Mose sade:
Lägg på hjärtat alla de ord som jag i dag gör till vittnen mot er, så att ni befaller era barn att hålla fast vid och följa alla ord i denna lag. Detta är inte ett tomt ord för er, det gäller ert liv (5 Mos 32:46f).
Att det verkligen gällde livet ser vi när vi följer Israels folks historia. Vi har sett följderna av att glömma Herrens ord. De straff som drabbade det uppstudsiga och avfälliga folket var grymma. Men vi ser också av historien att Gud inte hade glömt sina löften till fäderna. Han såg till att den utlovade Herden kom till sitt folk, så som Hesekiel förutsade (Hes 34:11): Jag ska själv söka upp mina får och ta mig an dem.
Hesekiel fick också veta hur det skulle gå till (34:23, 25): Jag ska låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han ska valla dem, nämligen min tjänare David. … Jag ska sluta ett fridsförbund med dem.
När Jesus i sina samtal med judarna hävdade att han var den gode Herden, borde det ha stått klart för åhörarna att det var denne herde, som profeterna utlovat, som stod mitt ibland dem. Gud själv talade till sina får. Han intygade (Joh 10:30): Jag och Fadern är ett.
Åter en gång besannades ordet, att det skulle gå väl för den som lyssnade till Herdens röst men att det skulle gå illa för den som föraktade honom. Många som hörde honom förkastade den Herde som kommit till dem för att söka upp sina förlorade får, vilket ledde till evig ofärd. Men till dem som lyssnade hade han ett underbart budskap (Joh 10:28f):
Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand. Min Far som gett mig dem är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand.
Vi har fått del av samma budskap: de varnande orden att gå bort från Herden, och de ljuvliga orden om hans eviga beskydd över de sina. Lyssna inte till de främmande rösterna, men hör den gode Herdens röst, så får er själ leva!
Många röster skall du höra
som ej utgått från din Gud,
mången ton skall nå ditt öra
av förakt för Herrens bud.
Men den goda herderösten
som du hört i livets vår,
må den intill levnadshösten
följa dig, vart än du går.
(L Sandell)
Bön: Käre Jesus, min gode Herde! Hjälp mig att lyssna till dina varningar och löften, så att jag inte går vilse bland alla röster som lockar. Amen.
