En vanlig föreställning om Jesus är att han alltid mötte människor med kärlek och vänlighet. Han gick omkring och botade sjuka och gjorde gott. Men när han undervisade mötte han ofta fiendskap och motstånd. Då sade han ibland sådant som i dagens samhälle kunde uppfattas som kränkande. Han kunde tilltala åhörarna med ”huggormsyngel” och säga att hans motståndare var djävulens barn. Han kunde också skärpa lagens krav till sin spets: ”Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag” (Matt 12:36).
De här orden är en radikal tillämpning av åttonde budet: ”Du ska inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.” För många av våra onyttiga ord uttalas just om våra medmänniskor. Det är viktigt att vi ofta repeterar Guds tio bud, och här är Martin Luthers förklaringar mycket lärorika att meditera över. I fråga om det åttonde budet förklarar han:
Vi ska frukta och älska Gud, så att vi inte förråder, förtalar eller ljuger om vår nästa, eller sprider ut falska rykten, utan ursäktar honom, talar väl om honom och tyder allt till det bästa.
Jesus visar oss det perspektiv som vi bör ha som en ledstjärna i våra liv: att vi en dag ska stå inför domen och göra räkenskap. Inte ens ett ord som vi obetänksamt låtit undslippa våra läppar ska vara glömt. Allt ska fram i ljuset. Det samma säger också Jesu apostel Paulus (2 Kor 5:10): ”Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.”
Hur kan då någon människa bli frälst? Kan någon verkligen dömas fri, om Guds lag är så sträng?
När lagens stränga ord dömer oss har vi ingen ursäkt. Det finns bara en utväg, och det är viktigt att redan här och nu känna den utvägen: att bekänna vår synd inför Gud och vädja till Jesus. För det finns ingen annan som består provet, att aldrig ha uttalat ett onödigt ord eller gjort någon synd. Han levde ett fullkomligt liv, och han betalade den skuld som alla våra onyttiga ord, och alla andra synder, har dragit över oss. Han dömdes i vårt ställe att lida döden på korset. Så har vi ett skydd som gör att vi kan stå fullkomliga på domens dag: Jesu rättfärdighet. Till honom vill vi nu säga ett ord: Tack, käre Jesus!
Låt mig få säga vad du vill ha sagt,
och välj du själv åt mig den rätta stunden!
Ge du på hand och fot och läppar akt,
men framför allt ge akt på hjärtegrunden!
(L Sandell)
Bön: Käre Jesus! Hjälp mig att ha dig för ögonen och att styra min tunga innan jag säger något ont ord, särskilt om mina medmänniskor. Lär mig att med mina ord vittna om dig. Amen.
