Den gröna tiden under kyrkoåret går vidare med undervisning om hur vi i våra liv ska återspegla evangeliet om Guds stora nåd och godhet mot oss. Den här söndagen ägnas texterna åt vårt förhållande till vår nästa, våra medmänniskor. Där är kärlek det centrala begreppet.
Orden kärlek och älska missbrukas grovt i vårt samhälle. Dels betraktar man känslorna som kärlekens väsen, vilket leder till att äktenskap som tappat de första berusande känslorna går i kras när man drabbas av nya upplevelser och känslor. Dels betraktas kärlek som utövande av sexualdriften, med rätt att ohämmat kunna tillfredsställa sig själv och sina begär. I båda fallen drivs denna ”kärlek” av själviskhet.
När Jesus säger att han ger oss ett nytt bud, att vi ska älska varandra, innefattar det en precisering: ”som jag har älskat er”. Om vi vill lära oss kärlekens väsen ska vi alltså lära oss känna Jesus.
Johannes skriver i sitt första brev (1 Joh 4:10): ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.”
Många moderna sånger handlar om vår kärlek, även om vår kärlek till Jesus: ”Jag älskar dig, Jesus”. Men utgångspunkten ska inte vara ”jag” eller ”min kärlek”, utan hur Gud har älskat oss. Jesus, Guds Son, kom till oss för att frälsa oss från våra synder, han visade genom sitt exempel en fullkomlig, självutgivande kärlek. Han led ett oförtjänt dödsstraff för att vi har svikit och inte kan vara fullkomliga som Gud vill, och därmed rättmätigt skulle förkastas från hans gemenskap. Tack vare hans fullkomliga kärlek har vi genom tron på Jesus del i det eviga livet i hans gemenskap.
Därför vill vi som Jesu lärjungar lära oss känna kärlekens väsen genom Honom. Låt oss därför flitigt umgås med Honom!
Av evighet, Jesus, du älskat mig först,
och se, av all kärlek din kärlek är störst.
Till döden på korset den sträcker sig ju
och ingen, nej ingen har älskat som du.
(W R Featherston, L Sandell)
Bön: Käre Jesus! Tack för din stora kärlek till oss och för allt du utstod för att öppna himlen för oss syndare. Lär mig att älska min medmänniska med en sann kärlek, så att hon också skulle få se sig innesluten i din kärlek. Amen.
