Den älskade psalmen ”Herrens nåd är var morgon ny” anslår i den tredje strofen ett nytt tema:
De som gråter må vara då
såsom grät de alls icke,
de som fröjdas och ler också
såsom gladdes de icke!
Om vi inte känner den bibliska bakgrunden känns de här orden ganska överraskande. Diktaren anspelar på 1 Kor 7:29–31, som sammanfattar: ”Den här världens ordning går nämligen mot sitt slut.” Därför fortsätter psalmdiktaren: ”Herren kommer, hans dag är nära.”
Här talar Bibeln och framtidsforskarna samma språk. Den här världen har inte lång tid kvar. Klimatforskningen visar att jorden håller på att nötas ut. Bibeln säger att jorden och allt vad som finns på den kommer att gå under när Jesus kommer till dom.
Men när det gäller slutsatserna av denna insikt går vägarna isär. De som inte lyfter blicken högre än till den kommande klimatkatastrofen grips av ångest. Uppenbarelseboken berättar att människor i sin panik ska ropa till klipporna att de ska falla över dem, när de ser Människosonen komma till dom. Men de som lyssnar till Herrens budskap vänder sig med förväntan uppåt och ser allt detta som ett tecken på att befrielsen närmar sig.
Under tiden, medan vi väntar, har vi en uppgift att utföra. Den är av två slag: dels har vi en inomvärldslig uppgift att sköta: vår jordiska kallelse. Där ska vi påminna oss det som Herren sade via Jeremia när hans folk frågade sig vilken mening deras liv hade i fångenskapen i Babel: ”Sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er” (Jer 29:7).
Men mitt i denna jämmerdal har Guds folk också en annan kallelse: att för den värld, där hatet och motsättningarna mellan folken växer, vittna om att Herrens nåd är ny för varje dag. Hans barmhärtighet har inte tagit slut. Han kallar oss till omvändelse. Jesus påminde sina lärjungar att de inte skulle söka tryggheten i världen, för där kan vi inte vänta förståelse: ”Om världen hatar er, ska ni veta att den har hatat mig före er” (Joh 15:18). Det hör till den ökande motsättningen mellan världens ordning och Guds ordning att hans folk blir allt mera utsatt för världens hat.
Världens glädje och världens sorg har inte samma källa som Guds folks glädje och sorg. De har sitt ursprung i två olika världar. Låt oss då, som Guds barn, söka det som är där ovan medan vi troget förvaltar det uppdrag vi kallats till så länge världens ordning består.
Pris ske Gud, vi får hemåt ila!
Jesus följer oss trofast än i dag,
bjuder här allt Guds välbehag
och där hemma sin vila.
(L Sandell)
Bön: Käre himmelske Far! Påminn mig om att jag inte lever för att bygga mig en framtid i den här världen, utan att mitt rätta hem är hos dig i himlen. Tack för att du öppnat vägen dit genom Jesus. Bevara mig på vägen så att jag inte glömmer Jesus. Amen.
