Den trettonde dagen efter jul firar vi enligt en lång tradition till minne av de vise männens besök hos Jesus och hans familj i Betlehem. Berättelsen om hur hedningar från österlandet ägnade en lång resa åt att söka upp den nyfödde Frälsaren är märklig. De frågade i Jerusalem efter judarnas nyfödde kung, men han skulle inte bara bli judarnas kung, utan hela världens. Därför är trettondagen världsmissionens dag.
Denna julens sista stora helgdag har också ett annat tema som är äldre än de vise männen. Trettondagen firades ursprungligen till minne av Jesu dop vid Jordan. Då uppenbarades hans härlighet genom rösten från himlen: ”Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje” (Matt 3:17). Därför kallas helgen också Epifania: uppenbarelsehögtiden. Numera är dopet tema för första söndagen efter trettondagen, som i år infaller dagen efter trettondagen.
Dopet har också sin plats i den kristna missionen. Innan Jesus lämnade sina lärjungar gav han dem befallningen att gå ut och göra alla folk till lärjungar (Matt 28:18–20). Här är dopbefallningen helt central. Man brukade förr tala om att ”kristna” i betydelsen döpa: göra till Kristi lärjunge. Till denna befallning hör också att undervisa: Döp dem och lär dem! Man kan inte döpa utan att se till att den döpte får undervisning, och när man predikar för odöpta leder undervisningen, som vi hoppas och ber, till att den som lyssnar och tror blir döpt.
Att missionera uppfattar vi ofta som en uppgift för särskilt kallade missionärer. Men det är en uppgift för varje kristen, som lever bland andra människor. Genom vårt liv och, om möjlighet ges, genom vårt muntliga vittnesbörd om Jesus, är vi alla kallade att vara missionärer. Vi är, som Paulus skriver (2 Kor 3:3), Kristusbrev, ”skrivet inte med bläck utan med den levande Gudens Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor av kött i era hjärtan”.
Trettondagstiden fram till förfastan är en tid när Kristi härlighet uppenbaras i hans gärningar. Det är om dessa gärningar, och inte minst om hans gärningar under fastetiden fram till påsk, som vi får vittna. Må Gud ge oss kraft och frimodighet att vara Hans vittnen för världen.
Du folk som av din frälsnings Gud
så stora skatter fått,
som Herrens nåd erfarit har
i ett så ymnigt mått –
kan du väl se din broder här
förgås i synd och skam
och inte skynda till hans hjälp
med ordet om Guds Lamm?
(J Blomqvist)
Bön: Käre Jesus! Lär mig hur jag kan vara ditt vittne i den värld som jag har omkring mig. Jag har ingen frimodighet i mig själv, men ge mig vishet i den rätta stunden och glädje att få vara ditt vittne. Amen.
Bild: gospelimages.com
