Jesus använder ibland märkliga ord när han undervisar sina lärjungar om tjänsten i Guds rike. Ett sådant tillfälle är när han i Luk 17:7-10 talar om hur en tjänare, på den tiden en slav, förutsätts passa upp sin herre utan att förvänta sig tack. Han uppmuntrar sina tjänare att säga: ”Vi är odugliga tjänare. Vi har bara gjort vår plikt.” Det rimmar illa med den populära sångens ord ”Du vet väl om att du är värdefull?”
Strax innan har lärjungarna bett Jesus om mera tro. Det är tydligt att de önskar få den undergörande tron som väcker förundran och respekt, så som ryktet om Jesus spred sig i vida nejder. Jesus och hans lärjungar skulle nu gå till Jerusalem, där den store profeten, som samlat så stora beundrarskaror, skulle kläs av i den djupaste förnedring och bli utsatt för det skamligaste straff som bara brottslingar kunde få: korsfästelse. Jesus måste lära sina lärjungar vad deras tjänst skulle innebära. De skulle lära sig att inte se på sig själva, utan se på Honom, som själv blivit allas tjänare.
Aposteln Paulus hade fått stora gåvor. Redan som en beläst jude, en av Abrahams ättlingar, hade han ett företräde, och han hade kallats till en hög tjänst: att bli en apostel för hedningarna. Men han insåg vilket värde hans egna meriter hade (Fil 3:7-8):
Men allt det som förr var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, för jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som skräp, för att vinna Kristus.
De fina meritlistorna hade försetts med minustecken och blev skräp. De blev odugliga, värdelösa. Det som hade värde var att vinna Kristus och hans rättfärdighet. Och det fick han av nåd. Det får vi också påminna oss att vi äger denna söndag, när vi firar Septuagesima – den oförtjänta nådens söndag. Denna söndag är början på förfastan, när vi vänder blickarna mot Jesu lidande för att sona världens synder. Vi ser Guds kärlek till oss, som är att betrakta som värdelöst skräp i oss själva, när han sänder sin Son för att göra oss till sina barn, till himlens arvingar med alla andliga rikedomar. Där finns vårt värde. Det lilla vi kallas att göra får så också sitt värde av Hans fullkomliga tjänande för oss.
O min Jesus, vilken kärlek
har du ej bevisat mig,
när du gav ditt liv i döden
och för mig lät offra dig,
när du övergav din himmel
där du hade allt så gott,
för att fattig och föraktad
gå omkring och tjäna blott!
(L Sandell)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du i din kärlek kom till oss och gav ditt liv för att befria oss från slaveriet under synd, död och djävul! Lär mig förstå hur dyrbar jag är i dina ögon så att jag kan tjäna dig med rätt sinne. Amen.
