Johannesevangeliets tionde kapitel är berättelsen om Den gode Herden, som ger sitt liv för fåren. Berättelsen väcker ofta fina stämningar: en fårhjord som går tryggt och betar, medan herden vakar över dem. Men berättelsen finns i ett sammanhang där Jesus står i en skarp konflikt med dem som snart ska kräva hans liv. Och genast i början av kapitlet säger han sanningen: han varnar för tjuvar och rövare.
Längre fram kommer det tydligt fram vad som är orsaken till judarnas hat mot honom: de vägrar ta emot budskapet att Han och Fadern är ett. De tar inte emot honom som den Herde som bland annat Hesekiel hade utlovat: Gud själv skulle ta sig an sina skingrade och utarmade får, som deras egna herdar inte tog hand om (Hes 34). Nu har han kommit. Han har fullbordat sitt uppdrag att gå in i människors ställe som det sanna påskalammet, och han har uppstått till bevis för sin seger. Men hans egna tog inte emot honom. De gick inte in genom porten.
Så gör också de falska herdarna i vår tid. De går inte in genom Jesus, som är porten, och de lyder inte när han säger att rätta herdar ska följa honom. De har glömt Guds bud och satt dem åt sidan, precis som Israels folk som inte brydde sig om Mose lag utan gjorde samma synder som folken runt omkring dem, fast de skarpt hade blivit tillsagda att inte göra det. Därför måste Gud straffa dem. Men det borde inte ha kommit som någon överraskning, för han hade varnat.
På samma sätt varnar Gud sitt folk för tjuvar och rövare i dag. Han varnar att dessa leder oss till fördärvet, till att bli fångar under djävulen, vilket till sist leder till helvetet. Därför ser vi också Guds straff komma allt närmare. Tidens tecken visar att hans tålamod är slut. Tjuvarna och rövarna ska inte bli ostraffade. För dem som följer dem går det också likadant.
Men i dag ljuder Herdens röst: Jag är porten. Den som går in genom mig ska bli frälst, och han ska gå in och gå ut och finna bete. Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd (Joh 10:9f).
O Herre Gud, låt nådens ord
förjaga otron från vår jord!
Fräls själarna ur Satans gap,
gör slut på Sions fångenskap!
Ryck bort med nådens gudakraft
vartenda rov den onde haft,
och värna med ditt fasta ord
din egen, återlösta hjord!
(F G Hedberg)
Bön: Käre gode Herde! Tack för att du gav ditt liv för fåren, också för mig! Lär mig att stadigt hålla fast vid ditt Ord så att inte tjuvarna och rövarna får föra mig vilse, utan att jag och de som jag älskar får vara dina. Visa mig också hur jag kan vara med i din kallelse att föra andra får till ditt fårahus, till liv och salighet för din skull. Amen.
Bild: Fåraherden och varghundarna, Malin Skinnar)
