Efter att den Uppståndne har visat oss himlens glädje, som är mittpunkten och också höjdpunkten av påsktiden, riktar vi nu blicken mot vår omvärld. Vi ser där stor ofrid. Syndens följder är uppenbara och skapar oro. Men inte nog med det: vårt samvete dömer oss när vi granskar vårt eget liv. Vi har fått ett bud att vi ska älska varandra, och med den saken står det inte bra till.
Som kristna har vi medborgarskap i två riken: dels i det jordiska, där synden är med både i vårt hjärta och när vi ser oss om i världen, och dels i det himmelska, där vi för Jesu skull är heliga och ser fram emot att få gå in i himlens glädje. Han säger att han vill ge oss en fullkomlig glädje, samtidigt som han talar om att hans lärjungar kommer att lida i världen.
Jesus har sagt att vi inte ska behöva oroa oss för att nå himlen efter att den här tidens möda är slut. Tillsammans med honom är vägen öppen. Men han vill också samla in andra får: dem som är nära oss och dem som vi möter på vår väg i livet. Därför ger han oss budet att vi ska älska varandra, så som han har älskat oss. Och till kärleken hör att vi håller hans bud, allt vad han har lärt oss. Hur ska vi klara en så hög uppgift?
Det klarar vi inte av genom att bjuda till det mesta vi kan. Vår kärlek är ofullkomlig. Det är bara en som har en fullkomlig kärlek. Det är genom att se på Honom, som led, dog och uppstod för oss, som vi lär oss vad kärlek är.
Därför är det fel väg att gå om vi söker kärleken hos oss själva. Det är också fel väg om vi anser Guds kärleks väg vara föråldrad, otidsenlig, som så många gör i dag. Vi har ingen rätt att motsäga hans Ord. Den rätta vägen är att tro Honom när Han talar till oss i sitt Ord. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, säger vår Herre och Mästare. Därför vill vi noga lära oss vad Han säger. På det sättet får vi också lära oss hur vi kan hjälpa vår nästa att hitta vägen till himlen och få tröst och stöd i den svåra tid vi lever i.
Här får vi påminna oss Jesu ord i bergspredikan (Matt 6:33): Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Det gäller att börja i rätt ända. För att kunna se din nästa ska du först se uppåt.
Ty däri består kärleken, ej att vi först har älskat Gud,
men däri att han har älskat oss och givit oss sin Son.
Han sände till oss Jesus Krist att på honom vi skulle tro.
Må vi förbli i hans kärleks kraft och han förbli i oss.
(B Ehrenborg-Posse)
Bön: Käre Jesus! Hjälp mig att fästa min blick på dig och vad du har gjort, när mörkret och ondskan i världen hotar. Lär mig älska min nästa så som du älskar oss. Amen.
