Tullindrivare och syndare var två grupper av människor som på Jesu tid föraktades mer än andra. Dem ville hederligt folk inte blanda sig med. I synnerhet tog de ädlaste och bästa människorna avstånd från dem – alltså de som själva ansåg sig ädlast, nämligen de skriftlärda och fariséerna. Därför väckte det stor förtrytsamhet när Jesus delade måltidsgemenskap med dem. Och det var ingen liten sak att Jesus kallade en av tullindrivarna till sin lärjunge.
Men Jesus visste vad han gjorde. Det är inte de friska som behöver läkare, förklarade han. Nej, det är de sjuka som behöver läkare, och han var deras läkare. Han hade kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat, förklarade han när han hade uppmärksammat en annan olycklig tullindrivare, Sackeus, och gått in till hans hem för att glädjas över att ännu en Abrahams son hade funnit frälsning (Luk 19:9–10).
Tullindrivarna och andra föraktade syndare är utmärkta exempel på Guds förekommande nåd. Gud söker upp dem som behöver honom. Han väntar inte på att det ska dyka upp intresserade kandidater till lärjungaskapet för att sedan få testa dem och pröva om de fyller alla kriterier för att bli godkända. Paulus beskriver hur det går till (Rom 5:8): Gud bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare. Han väntade inte på att vi skulle kvalificera oss. Vi var alla i högsta grad okvalificerade.
Aposteln förklarar också att det inte är någon skillnad. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, skriver han (Rom 3:23). Därmed förstår vi att också vi, även om vi skulle anses vara ädla och goda människor, hör till samma kategori som tullindrivarna. Och därmed får också vi del av samma uppsökande kärlek: De förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus.
Det fanns ett sug efter att få vara nära Jesus. En och annan prostituerad kvinna, som det ansågs helt olämpligt att umgås med, fick också vara med vid tullindrivarens måltid. En av dem offrade dyrbar balsam när hon tog sig in till en måltid hos en farisé och smorde Jesu fötter (Luk 7:36ff). Hon fick också höra de välsignade orden: Dina synder är förlåtna. Samma ord behöver också vi. Och de orden får vi höra när vi är i Jesu närhet – i en gudstjänst där Hans rena ord blir förkunnat. Och vi får del av dem särskilt när vi samlas för att dela måltidsgemenskap med Jesus. Vilken måltid: Han tar emot syndare och ger oss sin kropp och sitt blod!
Se, Jesus mottar syndare,
vad tröst för de elända!
Han kommit har, vår Frälsare,
att oss till Gud omvända.
Var syndare på denna jord
han bjuder till sitt rika bord
och till sitt trogna hjärta.
(J Blomqvist)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du kom för att söka upp syndare som mig. Ge mig din nåd att jag inte går bort från dig utan gärna är tillsammans med dig och dina vänner. Amen.
Bilden: Caravaggio ca 1600, Matteus kallelse. Man antar att Matteus är mannen till vänster som sysslar med pengar.
