Förvaltarskapets söndag lyfter fram vårt ansvar att bruka våra gåvor i Guds rikes tjänst. Vi människor har ett av synden pådrivet behov att bruka våra tillgångar så att de gagnar oss själva. Vi söker oss uppåt i karriärstegen, vi strävar efter högre lön och söker sådana positioner som ökar vårt inflytande och vår synlighet. Det sägs att en kyrkorådsmedlem, som blivit frustrerad över att hans lilla församling inte lyckats få någon sökande till den lediga prästtjänsten, uttryckte det så här: ”Varför kallar Gud bara till de stora församlingarna?”
Jesus hade mycket att säga om förvaltarskapet. En gång berättade han en liknelse om en ohederlig förvaltare (Luk 16), som i sin oredliga förvaltning dock visade klokhet. Då framhöll han motsättningen mellan den ohederlige mammon och den sanna rikedomen. Fariséerna, som älskade pengar, hånade honom. Men Jesus gav dem en hård dom: Det som står högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud. De rättfärdigade sig inför människor, men Gud kände deras hjärtan. Och från hjärtat utgår självhävdelse och stolthet, som Gud avskyr.
Mammon är egentligen ett arameiskt ord som oöversatt har tagits in i många språk. Det står för pengar och rikedom, men också för girighet. Eftersom våra pengar och ägodelar ofta konkurrerar om den första platsen i vårt liv, som givetvis borde tillhöra Gud och hans Ord, blir mammondyrkan en avgud som hotar vår eviga salighet. Därför är Jesu dom över mammon mycket hård.
Pengar och ägodelar är i sig dock inte av ondo. Vi behöver dem för vårt uppehälle, och de tillhör Guds goda gåvor. Det gäller bara att börja i rätt ända, som Jesus så tydligt anvisar oss i bergspredikan (Matt 6:33): Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.
Om vårt riktmärke här i världen är att själva växa i berömmelse och rikedom drabbas vi av domen: sådant är avskyvärt inför Gud. Söker vi Guds rike först, och ger Jesus hela äran för att vi får vara Guds barn, ska han också ge oss den jordiska plats han har utvalt för oss. Det kan leda till att vi inte anses höga i världens ögon, för Jesus har snarare ställt i utsikt hån och lidande för hans skull. Men vi har talrika löften i Bibeln att vi ska få mångfaldigt igen när Jesus kommer för att av nåd kalla oss till sig, till evig salighet.
Den äkta förebilden för förvaltarskap är Jesus själv, som var till i Guds gestalt men räknade inte jämlikheten med Gud som segerbyte, utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt … och blev lydig ända till döden – döden på korset (Fil 2:6-8).
Och stor i himmelriket är
den som din kärlek tvingar,
den som ej tack och lön begär,
men tyst sitt offer bringar,
som går med glädje, där du går,
och tacksam är att dig han får
i dina bröder tjäna.
(E F Lönegren)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du inte hävdade din höga plats som Guds Son av evighet, utan lät dig förnedras och bli en fattig människa för min skull. Lär mig att ödmjukt tjäna mina medmänniskor, med dig för ögonen. Amen.
