Kommentera

Drivkraften

Vi behöver bränsle för att driva vår bil framåt. Vi behöver bränsle för att värma upp våra hus. I vår tid är man mycket noga med att drivkraften ska vara klimatsmart. Olja och andra fossila bränslen ligger inte högt i kurs som drivkraft.

Den här söndagen är vår medmänniska, ”vår nästa”, i blickfånget. Jesus har mycket att lära oss om oss själva i förhållande till hur vi behandlar våra medmänniskor. Han är sträng mot allt som lyfter fram vårt ego som drivkraft till hur vi bemöter varandra, till vår egen berömmelse. Där noterar vi särskilt hans hårda kritik av fariséerna och de skriftlärda. ”Akta er för de skriftlärda”, kunde han säga rakt ut. De ville synas och bli hedrade för sin fromhet. De ville att det goda de gjorde skulle bli uppmärksammat.

I samma sammanhang (Mark 12 och Luk 21) lyfter Jesus fram en fattig änka som lägger ner två kopparmynt i templets offerkista. Hon gav av sin fattigdom, medan de rika gav av sitt överflöd. Vilken var änkans drivkraft?

Det är svårt att veta utifrån texterna. Vanligen tänker man att hon älskade templet och därför gav det sista hon hade. Men det finns också andra drivkrafter som kan leda till goda gärningar. En sådan är förväntningar som finns i omgivningen. Sådana kan leda till att vi gärna visar hur mycket vi ger i kollekt eller uppoffrar oss för vår församling eller missionen. Drivkraften kommer från vårt behov av att hävda oss. En drivkraft kan också vara påbud som läggs på av andra.

Jesus varnar för de skriftlärda, som ”äter änkorna ur husen” genom sina stränga lagiska krav. ”De binder ihop tunga bördor och lägger på människornas axlar” (Matt 23:4). Men lagen kan aldrig vara drivkraften till verkligt goda gärningar. Det är endast evangeliet om hur Jesus offrade sig själv, för att vi skulle gå fria från lagens dom, som kan flöda ut i sann kärlek och osjälviska offer.

Den sanna kärleken som Anden föder genom Ordet är inte fullkomlig hos oss, eftersom vi lever i syndens värld och har två naturer som strider med varandra. Därför blir den viktiga frågan var vårt fokus ligger: på oss själva och våra själviska begär, eller på Jesus. Johannes ger riktmärket (1 Joh 4:10): ”Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud, utan att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.”

Må Han driva oss till osjälviska offer för dem som behöver vår hjälp både utanför vår dörr och i fjärran länder, och för att våra församlingar ska få tjänare och lokaler för att sprida budskapet om den verkliga drivkraften. Där finns uppgifter för oss alla.

Han sände till oss Jesus Krist

att på honom vi skulle tro.
Må vi förbli i hans kärleks kraft
och han förbli i oss.
(B Ehrenborg-Posse)


Bön: Käre Jesus! Tack för att du visat mig din kärlek genom ditt Ord. Låt den alltmer genomströmma mig så att jag ser min nästa med dina ögon. Amen.

Följ och dela!