I dagens kyrkliga landskap är det svårt att finna enhet i själ och sinne, varken mellan kyrkor eller inom kyrkor. Snarare är målsättningen att vara överens om att man inte är överens, vilket har uttryckts i vissa deklarationer. Mångfald, högt i tak och vidsynthet är ord som smäller högre än tal om samma sinne och samma mening (1 Kor 1:10), även om vidsynthet och tolerans ofta tycks gälla bara dem som har samma åsikt som man själv.
När aposteln Paulus i Filipperbrevets andra kapitel vädjar om enhet i själ och sinne handlar det inte om en konstlad enhet, som godkänner att man i grunden är oense men att man trots oenigheten låtsas manifestera enhet. Det är en verklig enhet i samma sinnelag och samma kärlek med sin grund i vår Frälsares gärning för oss. Den vädjar till oss att likna honom (Fil 2:5): ”Var så till sinnes som Kristus Jesus var.” Han avstod nämligen från alla sina rättigheter som Gud och blev en fattig, föraktad människa för att vi skulle få rätten att kallas Guds barn och njuta en evig salighet hos honom. Han gick frivilligt in under lagen för att uppfylla den till punkt och pricka i vårt ställe.
För oss blir detta omsvängt: vi blir fria från de krav som människor ställer på oss för att gratis ta emot det som Gud ger i Jesus Kristus. Och när vi får en sådan gåva, då ska vi inte söka ära för det, utan då lyssnar vi när vår Mästare lär oss hur vi ska leva: ”Den som vill vara störst bland er ska vara de andras tjänare” (Mark 10:43). Han har gett oss ett föredöme i sann gemenskap.
Ett rätt förhållande till Jesus ger också ett rätt förhållande till hans Ord. ”Om någon älskar mig håller han fast vid mitt ord” (Joh 14:23). Till hans ord hör varningarna att gå i ok med dem som inte tror, alltså att ägna sig åt en falsk gemenskap med lögn och villfarelse (2 Kor 6:14). Han har genom sina apostlar förmanat oss att hålla oss borta från ”dem som skapar splittring och väcker anstöt mot den lära som ni har fått undervisning i” (Rom 16:17). Vi kan inte vara ett i själ och sinne med dem som föraktar Guds ord.
Men mellan oss som har lärt känna Kristus ska det inte finnas konflikter och strävan efter höghet och ära. ”Var i stället ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Se inte till ert eget bästa utan också till andras. Var så till sinnes som Kristus Jesus var” (Fil 2:3–5).
Låt alla egna nästen brinna,
de usla brunnar torka ut
och alla egna stöd försvinna!
Då blir du ensam Gud till slut.
Men dina svaga lemmar, Herre,
o, låt dem inte söndra sig!
De är ju få, så mycket värre
om inte de är ett i dig.
(G F Fickert, L Sandell)
Bön: Käre Jesus! Ge mig ditt ödmjuka och självuppoffrande sinne så att jag övervinner min äregirighet och får vara en återspegling av din kärlek bland mina medmänniskor . Amen.
