Vår tid präglas av mörker. Inte bara så att det fysiska mörkret tilltar den här årstiden, utan också så att det onda mörkret i världen blir allt mäktigare och tränger sig på. Låt oss den här söndagen flytta vår blick närmare oss: se på de människor som vi har omkring oss som medarbetare och vänner. Hur bemöter vi dem?
Jesus lär oss en spegeleffekt: ”Med det mått som ni mäter med ska det mätas upp åt er” (Mark 4:24). Hans ord är rannsakande. Tänk efter: vilket mått mäter vi upp åt våra medmänniskor? Vi känner hans allvarliga liknelse om den obarmhärtige tjänaren som fått en enorm skuld efterskänkt och som sedan krävde ut en obetydlig skuld av sin medtjänare (Matt 18:23ff). Bryr vi oss om att försöka förstå dem som finns oss allra närmast? Och hur vill vi att våra medarbetare ska se på oss?
Det allvarliga temat som rubriken tar upp leder våra tankar i riktning mot kyrkoårets slut som talar om den yttersta domen. När vi förfasar oss över ondskan ute i världen glömmer vi lätt att allt börjar i våra egna hjärtan. Det är därifrån de onda handlingarna utgår, säger Jesus. Det är där begäret finns, som sedan i slutändan leder till stöld, otukt och mord. Så vi behöver gå ännu närmare än till människorna runt omkring oss. Vi behöver rannsaka våra egna handlingar och ställa oss inför lagens spegel.
I vårt eget hjärta finns det mörker. Vår relation till vår medtjänare är inte präglat av Kristi kärlek och omtanke. Ute i världen syns inget hopp om ljusning. Vi behöver vända oss mot ett annat håll för att inte uppges av förtvivlan. Vi ska vända oss till vår Herre och Frälsare, som minsann inte vägde upp vinster åt sig själv, utan utblottade sig själv och blev allas tjänare.
Snart firar vi reformationen (den 31 oktober), minnet av att Martin Luther vände blickarna från våra förmenta egna förtjänster till Honom som är vår rättfärdighet genom tron, utan våra gärningar. Där finns ljuset som övervinner mörkret i världen. Där finns ljuset som kan lysa upp vårt sinne när vi inte ser något ljus i vårt eget liv. Och där finns ljuset som leder oss till att leva rätt tillsammans med våra medtjänare nära oss.
Jesus förmanade: ”Hör, du som har öron att höra med! Var noga med vad ni hör.” Här ligger en varning som är högst aktuell. Man talar i dag om källkritik. Det finns så mycket som leder vilse (”fake news”). Därför satte våra reformatorer upp en grundregel: Skriften allena. Den lär oss hur vi blir saliga, och den lär oss också hur vi ska leva rätt med vår medtjänare och broder.
Låt mig få säga vad du vill ha sagt,
och välj du själv åt mig den rätta stunden!
Ge du på hand och fot och läppar akt,
men framför allt ge akt på hjärtegrunden!
(L Sandell)
Bön: Käre Jesus! Lär mig att se på dig när mitt hjärta fylls av mörker, och låt mig få spegla något av ditt ljus bland mina medmänniskor i den mörka världen. Amen.
