Varför sover du, Herre? Grip in och hjälp oss.
Många av oss har kämpat i stor nöd, kanske för en familjemedlem som varit svårt sjuk eller kommit på avvägar, och ropat som psalmisten (Ps 44:24ff). Varför döljer du ditt ansikte och glömmer vårt lidande och betryck? Många ropar i dag om hjälp i krigets fasor. Och martyrerna ropar (Upp 6:10): Hur länge ska det dröja innan du dömer jordens invånare och straffar dem för vårt blod?
Den andra söndagen i fastan har temat Den kämpande tron. De olika årgångarnas evangelietexter lyfter fram exempel på människor som kämpar. En av dem är en kanaaneisk kvinna som Jesus utsatte för en prövning då han jämförde hennes plats med hundarnas plats nedanför matbordet. En annan är synderskan i fariséns hus och en tredje en far som bad för sin son, som var besatt av en oren ande. Utgången av alla dessa händelser var lycklig: Jesus förbarmande sig och hörde de kämpandes böner.
Att inte ens Kristi kallade apostlar var befriade från yttre kamp och svårigheter ser vi av den beskrivning av sin tjänst, fylld av möda och fara, som Paulus ger oss i 2 Kor 6. Men han påminner om kraftkällan i de tröstande ord från Herren som profeten Jesaja fick förmedla (Jes 48:8): Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag.
Det är inte vår rättighet eller uppgift att bestämma tiden när Herren hör och hjälper. Han bestämmer när nådens tid är inne och han kommer med sin hjälp i vår konkreta nöd. Men vi ska lära oss av den kananeiska kvinnan. Hon gav inte upp, fast Jesus verkade avvisande, rent av föraktfull. Trots de avvisande orden älskade Jesus henne och hade sin tid. Berättelsen om hennes kämpande tro har blivit en viktig del av den bibliska undervisningen i lärjungaskapets skola.
Så kan vi också hämta kraft av vittnesbördet att en Kristi apostel kan tvingas genomgå lidande, nöd och ångest, arbete, nattvak och svält, ja också vanära och anklagelse för att vara villolärare. Vi har ett budskap som ger hopp och glädje mitt i prövningarna, vi har en rikedom som väger långt mer än yttre fattigdom. Vi har nämligen en Frälsare som själv avstått från rikedom och njutning för att ge oss rätten att bli Guds barn och arvingar till den eviga glädjen hos Honom, när frälsningens dag slutligen är inne. Fram till dess riktar vi vår blick på Honom och kämpar mot frestelsen att tro att Han har övergett oss.
Gud har dig ej förskjutit, fastän han agar dig.
Nej, han i famn dig slutit och trycker dig till sig.
Var tröstad i ditt sinne, min vän som prövas här!
Ha Jesus i ditt minne, han har dig hjärtligt kär!
(G Oberg)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du har lovat höra oss när vi i ditt namn ropar om hjälp i våra bekymmer och vår nöd. Hjälp mig att aldrig tvivla på att du hjälper mig när tiden är inne. Amen.
