En av de mest kända verserna i Bibeln är Joh 3:16, kallad ”Lilla Bibeln”: Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Den versen inledde huvudtexten för annandag pingst i den gamla handboken. Då annandagen har slopats som allmän helgdag riskerades denna viktiga text att falla bort från våra textperikoper och därför är den med på pingstdagen. Anden är Gud, som vi bekänner i den athanasianska trosbekännelsen: ”Sådan Fadern är, sådan är Sonen och sådan även den Helige Ande.” Andens utgivande på pingsten var en del av denna omätliga kärlek som Gud visade sin fallna skapelse.
Carl Olof Rosenius besjunger i en julsång ”evighetens råd, försoningsgåtan stor: Guds Son blir mänskors bror”. När Gud före världens grundläggning beslöt att Sonen skulle sändas till jorden för att frälsa världen var Anden med i detta rådslag. När Jesus skulle lämna jorden efter slutfört uppdrag berättade han om Hjälparen som Fadern skulle sända i Jesu namn. Han skulle alltid förbli hos lärjungarna, när de höll fast vid Jesu ord. Han skulle lära dem allt och påminna dem om allt som Jesus hade sagt (Joh 14:26).
Jesus undervisar tydligt om Andens stora uppgift. Han skulle göra Sonen stor. Han skulle påminna om profeternas budskap om Messias, Davids Son. Han skulle överbevisa människorna om att Jesus från Nasaret var denne Messias, som hade utlämnats att dö på ett kors men som hade uppstått ur sin grav. Han skulle visa att den stora synden är att förkasta Jesus. Han skulle predika att denna världens furste var dömd, för Jesus hade i sin död vunnit seger över djävulen.
Gud hade en gång tvingats förbistra människornas språk och sprida ut dem över världen. Han hade dömt världen på grund av dess högmod. På pingsten öppnade han dammluckorna så att det levande Ordet predikades för alla de människor med olika tungomål som hade strömmat till Jerusalem för att fira högtid. Genom Guds kärlek i Anden fick människor av alla folk veta att vägen till himlen hade öppnats.
Den helige Ande talar inte om sig själv. Han talar om Guds kärlek i Kristus och förhärligar Sonens verk för oss. Han visar oss vägen till himlen, frälsningen från domen och förtappelsen. Så vill han inte heller att vi ska göra något nummer av vår kärlek. Men där Anden får göra Jesus stor, där han gör människor till Jesu lärjungar i dopet och gör dem att älska Ordet om Jesus, där väcks kärleken till medmänniskorna. Där är Andens uppgift, som kommer att vara i blickpunkten under det kommande kyrkliga halvåret, tiden efter pingst.
Helige Ande, låt din röst
högt om Guds gärningar tala.
Vittna för tron om korsets tröst,
krossade hjärtan hugsvala.
Visa oss Guds rättfärdighet,
låt oss få se hans salighet.
Helige Ande, fräls oss.
(P Nilsson)
Bön: Käre helige Ande! Tack för att du kom för att uppenbara och förklara det som Jesus gjorde för oss. Påminn mig om det som du gjort när jag döptes att bli Guds barn. Väck kärlek till Ordet om Jesus och låt det bära frukt i mitt liv. I Jesu namn, amen.
