Jesus undervisar sina lärjungar om det rätta perspektivet i det kristna livet. De måste ha upplevt hans ord märkliga, dem som han uttalade i sin översteprästerliga förbön, strax innan hans lidande började. Två gånger säger han: De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen (Joh 17:14, 16). Därför hatar världen dem, säger han, men samtidigt ska deras hjärtan vara fyllda av glädje.
Den här paradoxen kommer lärjungarna snart att få uppleva rent konkret. Efter pingsten (Apg 2:46) beskrivs hur den ökande skaran av kristna dels samlades i templet, troget och enigt, dels i hemmen där de bröt bröd och delade måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. I Apg 5:41 berättas om hur apostlarna var glada när de gick ut från Stora rådet, där de hade torterats och förbjudits att tala i Jesu namn. I denna glädje fortsatte de att undervisa i templet och i hemmen och förkunna evangeliet att Jesus är Messias.
Lärjungarna trädde frimodigt upp med predikan i templet. Det var den offentliga delen av deras verksamhet, det som vi i dag kallar evangelisation. I hemmen skedde undervisning och brödsbrytelse, alltså nattvardsfirning. De levde som andra i världen och var inte mera rädda att förkunna evangeliet, trots att världen – i det här fallet de fientliga judarna – hatade dem. Men de var inte av världen. De anpassade sig inte efter världens krav på dem, och det ledde till fiendskap. Deras innerliga gemenskap var en annan än världens gemenskap. Den verkliga glädjen delade de med varandra i lärjungakretsen.
I endel väckelsekretsar har man tagit Jesu ord så allvarligt att man velat demonstrera lärjungaskapet med en avvikande klädsel, typ skörtdräkt. Det ska synas utåt att man är en Jesu lärjunge, menar man. Inte sällan har det spårat ur till fariseism, som Jesus uttryckligen varnat för: Alla sina gärningar gör de för att bli sedda av människor (Matt 23:5). En del av världens nöjen har hamnat i en syndakatalog, sådant som en kristen inte får befatta sig med eller röra. Men aposteln Paulus förmanar: Varför beter ni er då som om ni levde i världen och böjer er under bud som ”ta inte”, ”smaka inte”, ”rör inte”? Allt detta gäller sådant som ska användas och förbrukas … det rör sig om människors bud och läror (Kol 2:20f).
Som kristna får vi ständigt öva oss att dra gränser och överväga vad vi kan göra och delta i. Men vi ska inte göra det genom någon regelbok. Vi får öva oss genom att vända oss till sanningen: ”Ditt ord är sanning.” Därför behöver vi både den gemensamma undervisningen i församlingen och andaktslivet i våra hem, som kan fylla oss med den sanna glädjen i att få tillhöra Herrens lilla lärjungaskara.
Hon därför stilla fröjdas nu i sin Herre blott
och sjunger segersånger med dem som målet nått.
O Jesus, må du föra från nöd och mörker här
din brud till hemmets glädje att vara där du är!
(S J Stone, A Ölander)
Bön: Käre Jesus! Hjälp mig att mitt i världens ondska och bedrövligheter se på dig, så att jag ser den verkliga glädjen: att jag får vara Guds barn för din skull. Amen.
