Har du någon bönekammare? Kanske frågan låter märklig. Vi har kanske hört om sådana som har ett särskilt kapell i sitt hus, men det torde vara mycket ovanligt. Kanske finns ett särskilt altare med bönpall i någon prästgård. Men sällan inreder någon en särskild bönekammare när man bygger ett hus eller tänker på att den bostad man söker ska ha ett särskilt rum som kan användas för den dagliga bönen, vid sidan av kök, sovrum och vardagsrum.
När Jesus uppmanar oss att gå in i vår kammare och be till vår himmelske Far bakom en stängd dörr (Matt 6:6) ska det knappast heller läsas som en befallning att förse vårt hem med en särskild bönekammare. Han säger detta samtidigt som han varnar för att låta bönen bli hyckleri, som när fariséerna ställer sig i gathörnen och ber för att bli sedda av människorna.
Bönsöndagens tema är ”Hjärtats samtal med Gud”. Bönen är inte ett medel för evangelisation eller marknadsföring. Apostlarna sattes inte i häkte för att de samlades till offentlig bön, utan för sin frimodiga undervisning om den uppståndne Frälsaren. Sedan ängeln hade öppnat fängelseportarna befallde han dem att ställa sig i templet och förkunna för folket (Apg 5:20). När hjärtat öppnats för Guds rika nåd fylls det av ett behov att åkalla, tacka och lova, och gläds åt att få lägga fram alla önskningar inför honom. Bönen är trons frukt, och tron kommer av predikan.
Att glädjen över evangeliet om Kristus föder bön och lovsång ser vi av berättelsen om Paulus och Silas i fängelset i Filippi (Apg 16:25). När Petrus hotades till livet för sin förkunnelse bad församlingen ihärdigt för honom i ett hem (Apg 12:5, 12). Och bönen bar frukt.
Jakob skriver i sitt brev om bönens kraft (5:16): ”Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra så att ni blir helade. Den rättfärdiges bön har stor kraft och verkan.” Sedan tar Jakob profeten Elia som exempel, han som med sin bön kunde stänga himlen så att det inte regnade, och sedan åter be att det skulle regna. En sådan bön berodde varken på att där användes många ord eller att det fanns många åhörare som berömde bedjaren för hans kunnighet. Den kristna bönen vilar i förtröstan på rätten att komma inför vår himmelske Far som hans barn för Jesu skull.
Luther betonade välsignelsen av den praktiska tjänsten i Guds rike, i motsats till munkarnas självvalda gudstjänst med långa fastor, späkningar och böner. En mor kan i sitt köksarbete med en stilla sång om Frälsarens kärlek göra en viktig insats för sitt barns andliga fostran. I samma anda formulerade Viktor Rydberg den antike grekiske diktaren Hesiodos råd i en känd vers:
Bön med lyfta händer är ej nog,
lantman, då du ber för jordens gröda.
Bed med handen på din plog!
Då välsignar bönens kraft din möda.
Bönekammaren kan se ut på många olika sätt. Hjärtat kan be när handen vilar på plogen eller håller i diskborsten, likaväl som när händerna knäpps i hemmets dagliga andakt eller i kyrkbänken.
Så giv mig, käre Herre,
ja, giv mig ofta då
en liten stund med Jesus
i själens tysta vrå!
(A L Greenstreet, L Sandell)
Bön: Käre Jesus! Tack för att jag för din skull får komma inför min käre himmelske Far och lägga fram alla mina önskningar, och be om hjälp och kraft för dagen. Amen.
