Predikotexten för 2 söndagen i advent är Lukas 17:20-24. Här talar Jesus till fariseerna och sina lärjungar om Guds rikes ankomst.

Varken Jesu vänner eller hans motståndare hade förstått vad Guds rike var och vilken sorts konung Jesus var. De väntade alla på ett synligt kungarike med Jesus som den starke konungen som kunde hjälpa dem i deras liv på jorden.

Jesus lär dem sanningen om Guds rike. De kommer inte att kunna se det med ögonen. Och det är inte så att det kommer en gång i framtiden, det är redan här. Guds rike börjar när tron skapas i människans hjärta.

Om Människosonens ankomst säger Jesus att de kommer att få vänta på det. Många är de generationer som längtat efter att få se hans ankomst, men som inte fått uppleva det i sin livstid. Kanske kommer han under vår livstid. Kanske inte.

Vi ska vänta i tålamod med det rena Guds Ord som vår bäste vän. Då bevaras vi i Guds rike och vi får vara med Honom in i evigheten på den sista dagen. Och om vi lever den dagen så kommer vi inte att missa den, den kommer att vara synlig för alla människor.

Inför Självständighetsdagen firar vi också att vi får leva i yttre frihet här i Finland. Gud kan välsigna människor, folk och länder med goda liv här på jorden. Men det är inte ett ändamål i sig själv. Yttre frihet kommer och går. Paradokset är att efter en tid med yttre frihet så brukar människan bli högmodig och ta sin frihet för givet. I en sådan situation är den andliga friheten hotad.

Vi ska därför inte förundras eller vara ängsliga för om vår yttre frihet förgår. Guds mål är att vi ärar Honom med våra liv under alla omständigheter och slutligen når den eviga saligheten hos Honom, inte att vi har det bekvämt här på jorden. Vi kan tacka Gud när vi har det gott på jorden, men vi kan också tacka honom när vi har det svårt. I svåra tider är det lättare att fokusera på den frihet vi äger genom Jesu rättfärdighet.

Oberoende av hur vi har det här på jorden har vi alla frihet genom Jesus Kristus och hans gärningar för oss. Han har gjort oss verkligen fria.