Den 28 december firar vi en dag som ganska sällan inträffar på en söndag: Menlösa barns dag, eller som man säger i Sverige: Värnlösa barns dag. Huvudtexten är berättelsen om barnamorden i Betlehem, som sedan följs av flykten till Egypten. Gud räddar det lilla Jesusbarnet med sin mäktiga hand, och han leder honom med sin nåd fram till den dag då han måste offras för att betala världens oändliga syndabörda.

Predikotexten i gudstjänsten i Biblion i morgon är episteltexten från Uppenbarelsebokens tolfte kapitel, som handlar om den eldröda drakens strid mot kvinnan som föder sitt barn och sedan flyr ut i öknen. Där får hon, alltså Kristi kyrka, ett skydd under hela den tid som återstår tills Jesus kommer tillbaka för att en gång för alla göra slut på all ondska och slutligen beröva djävulen hans makt. Kyrkan bevaras genom Guds ord och sakrament. Därför är det så viktigt att vi tar vara på dessa nådens medel där vi får kraft och tröst i den här världens prövningar.

Drakens angrepp på det nyfödda barnet får oss att tänka på alla de tusentals ofödda barn, som utsätts för brutalt och medvetet våld. De är i sanning värnlösa och behöver vårt skydd. Eftersom världens synsätt har blivit så perverterat att dylika våldshandlingar inte längre anses som något brott, så har vi som kristna uppgiften att föra fram både den naturliga lagen och Guds särskilda anvisningar i sitt ord som en god regel. Vi kan göra detta i full frimodighet, eftersom Herren har lovat att vara med de sina som följer honom, vilka vägar han än leder oss genom.