På Bönsöndagen läser vi Lukas 11:1-13 som vår predikotext.

Lärjungarna har följt med Jesus och sett hans flitiga böneliv. De har sett honom dra sig undan för att samtala med sin Fader i himmeln. Både Johannes och även fariséerna har lärt sina lärjungar att be. Därför ber Jesu lärjungar att också de får lära sig att be till Gud.

Den bön Jesu lär sina lärjungar börjar med det viktigaste, att Guds namn ska äras och Guds rike ska nå sin fullkomliga fullbordan. Detta är det viktigaste. Att människor lär känna Gud och ärar hans namn och får komma in i hans rike. Att vi ber att hans rike ska komma betyder att vi ber Gud sända Den Helige Ande till oss i våra hjärtan och i våra liv. Detta så att vi tror på hans namn och hans nåd i Jesus Kristus. Genom denna tro når vi också hans rikes fullkomliga salighet i himmeln.

Jesus lär sina lärjungar att be för det de behöver här på jorden. De behöver saker för sitt jordiska ve och väl. Och de behöver förlåtelse från synden och att skyddas från det onda.

Jesus lär sina lärjungar att det är meningsfullt och önskvärt att de ber ständigt og håller ut i bön. Gud vill att vi ska be till honom. Därför ger han oss inte alltid det vi vill ha på en gång. Han ger oss heller inte det vi vill ha om det inte är enligt hans vilja med oss och med våra liv. Kanske är Guds vilja att ge oss sjukdom eller olycka som gåva i denna syndiga värld för att lära oss att att hålla oss till Gud och ha våra ögon fäst på det eviga målet, himmeln hos honom.

Gud vill att vi ska be uthålligt och han lovar att ge oss det som är gott för oss. Det betyder inte nödvändigtvis att vi kommer igenkänna med våra suddiga ögon och sinnen det goda som han ger. Men ur Den allsmäktiges synvinkel kommer det han ger oss att vara det bästa för oss, oavsätt om det betyder glädje eller sorg här på jorden. Guds mål med oss är klart – himmeln är målet. Och han kommer att göra allt för att föra oss dit. Låt oss därför be ständigt, och ära och tacka våre Herre för allt gott som han ger, också för det som vi tycker han kunde låta bli att ge oss. Herrens namn vare lovad!