Den femte söndagen efter Trefaldighet firar vi som Apostladagen. Förr firades apostlarna Petrus och Paulus den 29 juni, men den helgdagen har för länge sedan utgått, som så många andra, och i stället minns vi alla apostlarna på femte söndagen efter Trefaldighet. Temat är Lärjungaskapet.

Huvudtext den här söndagen är berättelsen om hur Petrus kallades i samband med en märklig fiskehistoria, Luk. 5. Predikotexten i vår gudstjänst i Biblion kl 11 är Matt 16:13-19, den storslagna bekännelsen som Petrus avlade och hur Jesus sedan befullmäktigade honom, och inte endast honom utan hela kyrkan, att binda och lösa på Guds vägnar. Jesus är tillsammans med sina lärjungar på “retreat” långt uppe i norr, i trakten av den lilla staden Caesarea Filippi vid foten av det snötäckta berget Hermon. Många menar att det var just detta berg som blev “förklaringsberget” några dagar senare.

I den här texten ställs vi inför den omdiskuterade frågan om Petrus som “klippan”, och om det var på personen Petrus som Jesus skulle bygga sin kyrka. Den åsikten har man i den romersk-katolska kyrkan som menar att Petrus var den förste biskopen i Rom och därmed den förste påven. Vi kan inte analysera den problematiken i sin fulla vidd i predikan på söndag. Lika lite kan vi heller gå på djupet i fråga om löse- och bindenyckeln som Jesus ger Petrus, men som han också ger hela lärjungaskaran och hela kyrkan vid andra tillfällen.

Ack, är det redan här så skönt
på denna jord så härligt grönt,
hur skall det då ej bliva
i himmelen, där Gud berett
vad ingen här i världen sett
och ord ej kan beskriva. 

Ack, att jag redan fick stå där
inför din tron, o Herre kär,
och bära segerns palmer.
Jag ville då på änglars vis
instämma i ditt lov och pris
med tusen sköna psalmer.