Predikotexten denna söndag är Matteus 11:20-24.

Jesus hade gjort Kapernaum till sin hemstad efter att han lämnat Nasaret och börjat sin offentliga verksamhet. Städerna Korasin och Betsaida låg inte så långt ifrån Kapernaum, de låg vid Galileiska sjöns västra brädd. Detta område var huvudsäte för Jesu ord och undergärningar. Invånarna i dessa städer skulle göra en insats för att inte ha hört talas om Jesus. Men just här, var Jesus lade ner den största insatsen och mest av tiden, förkastade folket honom som Messias. De hörde alla hans ord om frälsningen, de hörde hans förkunnelse om att han var Guds son den utlovade Messias, att han var Frälsaren som de väntade på. De som hade alla möjligheter att komma till tro förkastade Människosonen.

Jesus går till rätta med dessa städer där han hade gjort så många av sina kraftgärningar, men där de inte hade omvänt sig. Jesus säger att om de samma kraftgärningar hade gjorts i hedningarnas städer Tyrus och Sidon så skulle de ha omvänt sig. Ja, säger Jesus, även Sodom ska få det lindrigare på domens dag än Kapernaum, där de förkastade honom.

Varför Jesus stannade kvar i dessa judiska städer och inte gick till hedningarnas städer vet vi inte. Det är bland de frågor vi kommer få klarhet i när Jesus kommer igen. Vi kommer att få svar på denna frågan tillsammans med frågorna om varför några blir frälst och inte andra. Varför några faller från tron och inte andra. Varför vissa som fått växa upp i den kristna tron förkastar Jesus när de blir vuxna.

Vi vet att det är otron som fördömer och utesluter människan från den eviga saligheten hos Gud. Det är slutligen människans eget fel om han eller hon faller ifrån tron och går evigt förlorad. Det finns ingen som kan gå förlorad i någon annans ställe. Ursprungligen skulle vi nämligen alla ha gått förlorade. Frågan vi kan ställa och besvara är denna: Varför blir överhuvudtaget någon frälst? Varför går inte alla förlorade. Svaret på den frågan är enkel: Orsaken till vår frälsning är Jesus Kristus och hans rättfärdighet.

Då Jesus, Guds egen son, dog på korset för våre synders skuld så skänkte han oss också samtidigt sin rättfärdighet. Vi som i oss själva är fattiga syndare som inte förtjänar något annat än den eviga förtappelsen får stå som rättfärdiga inför Gud på grund av vad Jesus Kristus gjort för oss. För det första levde han ett fullkomligt liv i vårt ställe, han uppfyllde Guds alla krav till oss människor. Och för det andra sonade han straffet för våra synder och led döden i stället för oss. Genom hans kropp och blod är vi helade. Hans sår helar oss.

Då han dog och segrade över döden genom sin uppståndelse fick vi det eviga livet. Detta liv är vår egendom i kraft av Jesu verk för oss. Och tron är vår genom Den helige Andes kraft genom Guds Ord. Vår frälsning och vår tro och vår eviga salighet är Guds verk allena. Att några går förlorade är deras eget fel, inte Guds fel. Att någon väljer att förkasta Guds nåd betyder inte att Gud inte är nådig. Guds nåd i Jesus Kristus är ett objektivt faktum. Att några väljer att förkasta denna nåd är tragiskt, och slutresultatet vill visa sig på den sista dagen.

Finns det olik grad av straff i helvetet? Det kan verka så utifrån dagens text. På domens dag när Gud ska skipa rätta med alla folk så säger Jesus att den ogudaktige staden Sodom ska slippa lindrigare undan än hans egen hemstad Kapernaum. Den ena staden hade bevittnat mängder av Guds kraftgärningar, medan den andra staden inte hade fått ta del av dessa vittnesbörd. Det är otron som fördömer, men ändå säger Jesus att deras straff ska vara ännu större som förkastat hans klara vittnesbörd.

Genom att förbli i Guds Ord och underordna vårt förnuft Jesu undervisning bevaras också vi i den frälsande tron. Att Gud skänkt oss tron på Frälsaren får vi bara ödmjukt tacka honom för. Genom att förbli i Guds Ord så bevaras också den tro som skänkts oss av bara nåd.