Fredagen den 18 september 2015 blev i Finland en ovanligt turbulent dag. Då tänker jag inte på storm och ösregn, utan på den demonstration som hölls mot regeringens sparförslag och på den flyktingvåg som tagit norra Finland med överraskning och kanhända också en viss panik.

Då är det en upplyftande förväntan att få se fram emot söndagens gudstjänster, som har temat Frigjorda från träldomen under förgängelsen. Söndagen brukar ibland kallas lilla påsken, eftersom den liknar påsken ganska mycket med huvudtexten om hur Jesus uppväcker änkans son i Nain, och med livet som dödens besegrare som inslag också i andra texter.

Predikotexten från Joh 5:19–21 tar fram en annan aspekt av livet. Att Jesus ger liv åt vem han vill motiverar han med att Sonen gör det som han ser Fadern göra. Därmed kommer vi in på den speciella relationen mellan Fadern och Sonen i treenigheten. Men huvudfrågan är vad vi förstår med liv och död, och hur vi får del av detta liv som Fadern och Sonen vill ge oss. Det sker genom att vi lyssnar till och tror att Jesus är och ger oss del i det liv som varar i evighet. Där har vi också hopp i det mörker som sänker sig kring oss allt mer.