För de flesta framkallar Alla helgons dag minnet av våra kära avsomnade. I praktiken har dagen blivit det samma som alla dödas dag, vilket ingalunda är dagens innebörd. Förr firade man två skilda dagar: alla helgons dag och alla själars dag, där den senare betonade minnet av alla avsomnade.
Vad avses då med helgon?
Visst kan vi tänka på våra kära som har avsomnat i tron på Jesus, men ordet helgon avser egentligen alla heliga, alla som är iklädda Jesu rättfärdighet och därmed är avskilda för honom och har som mål och hopp att en dag stå i den stora vitklädda skaran inför Guds tron. Det gäller både dem som redan nu tillhör den triumferande kyrkan, alltså de som redan hunnit fram, och oss som ännu lever i den stridande kyrkan på jorden. Alla helgons dag riktar vår blick mot himlen, där alla Guds utvalda en dag tillsammans ska sjunga den sång som brusar ”stark som dånet av en vattenflod”.
Det stora med Alla helgons dag är att vi får kalla oss helgon tack vare den rättfärdighet som vi räkna som vår genom Jesus Kristus. Ett helgon är inte en person som varit ovanligt fri från synder i sitt liv, för det finns ingen sådan människa som skulle ha rätt att kalla sig helgon på egna meriter. Inte heller ska en kyrka genom en undersökning av undergärningar och annat övernaturligt förklara någon människa för helgon. Endast Gud är helig i sig själv, och det är bara i Jesus som vi kan kallas heliga, och det utan våra gärningar. Vi kan kallas heliga för att alla våra synder är borttagna i hans död och övertäckta av hans helighet.
Låt oss med glädje samlas till gudstjänst för att lovsjunga Honom, som har löst oss med sitt blod och gjort oss till kungar och präster inför Gud!
