Vi är nu mitt inne i adventstiden, den tid då vi bereder oss för Herrens ankomst: ”Red dig att taga Guds Son emot.” Den här söndagen gör vi det med hjälp av Herrens budbärare, Johannes Döparen, som likt de profeter som Gud sände under Gamla testamentets tid skulle bereda vägen för Herren.

Från Malaki, som levde på 400-talet f.Kr., fram till Johannes Döparen sände Gud inga profeter till sitt folk. Malaki berättar alldeles i slutet av sin bok, som samtidigt är det sista vi har i Gamla testamentet, om att Gud ska sända Elia innan han själv kommer. Jesus berättade att det handlar om Johannes Döparen. Elia var en kraftfull profet som ensam bekämpade många hundra avgudaprofeter. Johannes Döparen verkade i samma ande och kraft. Han predikade strängt mot ledarnas korruption och folkets avfall.

Vi har nu en reviderad liturgi också för advents- och fastetiden och den använder vi dessa två söndagar som återstår fram till jul. Som förr ersätter Litanian den vanliga kyrkobönen, och vi utelämnar Gloria och det avslutande Halleluja. Liturgin kan ses här:

I denna mörka tid vill vi uppmuntra varandra att be för land och folk, både vårt eget land och för de av kriget härjade länderna, och särskilt för alla som förföljs för sin tro. Vi ber också att Ordet ska välsigna våra gudstjänster och dem som tjänar med Ordet.