Se, trogna själ, se honom som lider på korset,
se hans smärta, se hans kval till döds!

Detta huvud, för vilket själva änglarna bävar,
stinges av tätt hopfogade törnen.
Detta ansikte, skönare än alla människobarns,
vanställs av de gudslösas spott.
Ögonen, klarare än solen, förmörkas i döden.
Öronen, som har hört änglars lovsång,
kringlarmas nu av missdådares smädelser och hån.
Munnen, som har förkunnat Guds ord och undervisat änglar,
ger man nu ättika och galla att dricka.
Fötterna, vid vilkas pall han har tillbetts och skall tillbedjas,
är fastnaglade.
Händerna, som har utspänt himlavalvet,
är nu utsträckta på korsarmarna och fästade med spikar.
Kroppen, Gudomens allraheligaste säte och allrarenaste boning,
gisslas och genomstinges av ett spjut.
Intet återstår oskatt i den mer än tungan,
som fäller förbön för dem, som korsfäster honom.

Den som regerar i himlarna tillsammans med Fadern,
plågas ytterligt svårt av syndare på korset.
Gud lider. Gud utgjuter sitt blod. Gud dör.

(Johann Gerhard)