Där går ett lamm och stilla bär
all världens syndabörda.
I tålamod det villigt är
att låta grymt sig mörda.
Det nu sin gång till ända bragt,
det blir på slaktebänken lagt
och vill där tyst förbida.
Det utstår ångest hån och nöd,
det lider utan skuld den död
som syndare bort lida.

Det lammet är min Frälsare,
en vän förutan like
som Fadern gav i dödens ve,
att vi må få hans rike.
O kärleks makt det övergår
allt vad en människa förstår,
du Gud hans Son avtvingar.
O kärleks djup, o kärleks glöd,
som Sonen in i korsets död
och ned i graven bringar.

(Paul Gerhardt)