Själen är skapad för evigheten. Man begår därför en oförrätt mot henne, om man som hennes ändamål sätter timliga och tillfälliga ting. Ju mera själen upplyfter sig till Gud, desto mera skiljer hon sig från kärleken till jordiska ägodelar. Allt som är besjälat söker och samlar desto mindre av det jordiska, ju mera hon närmar sig det himmelska.

Himmelens fåglar sår inte och skördar inte. Detta är ett stort tecken på att själen, i den mån hon aktar det jordiska ringa, tänker på det himmelska. Möss och ormar samlar i hålor; de är också till sin natur simplare och mindre ädla än fåglarna. Det är ett tydligt bevis på att en själ är bortvänd från Gud och fästad vid det jordiska, när hon otillbörligen hänger fast vid timlig rikedom.

(Johann Gerhard)