Trötta och tacksamma sitter Marika och jag på flyget till Helsingfors denna söndagskväll. Vi har fått möjligheten att besöka KELK 2017-mötet som ordnades i Grimma, Tyskland av vår systerkyrka ELFK.
Deltagare från alla 6 bebodda världsdelar var närvarande, ca 200 personer. Dessa dagar firades i det landet där reformationen startade för 500 år sedan och flera inslag påminde oss om det. Utflykten som ordnades på lördag tog oss rakt till det stället där Martin Luther spikade fast de 95 teserna på slottskyrkan i Wittenberg den 31 oktober år 1517. Men även hela programmet, föredragen, andakterna och avslutningsgudstjänsten påminde oss om reformationen. Trots allt är vi luteraner som står kvar i reformationens återupptäckta sanningar, där Sola fide, Sola gratia och Sola Scriptura alltid står lika aktuellt i centrum av allt vi gör.
Crescendot på dagarna blev den festliga avslutningsgudstjänsten där vi fick i god luthersk anda fira en gudstjänst med traditionsenlig liturgi, kraftfull predikan och fick motta Herrens Heliga Nattvard i dess båda delar.
Många kära vänner har vi fått möta och och lära känna som både inspirerat och styrkt oss andligen. Det är alltid tungt att lämna kära vänner men det är ju bara för en liten tid som vi kristna tar farväl. Visst har tanken slagit mig flera gånger under dessa dagar i Grimma, att det vore gott att stanna tiden och få dröja kvar här en stund till, göra det här nu för evigt, men har ständigt störts av det faktumet att det finns ännu mera människor som inte skulle vara med mig då om allt skulle förbli vid detta. Kan jag leva med det? Kan du leva med det? Kan de leva med det?
Jag vet att vi inte kommer att ha skuldkänslor eller sorger i himmelen över dem som vi inte fick med oss, med visst känns det olustigt att här och nu att tänka att någon från min närhet inte skulle vara med mig där. Jag vill och kan inte leva med den tanken, för det är det allra onödigaste och mest bortkastade som kunnat hända i så fall, för Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Kristus har försonat för alla människors alla synes och gett dem fribiljett till himmelen till alla när Han led och dog i allas vårt ställe. Jesus säger: Jag är vägen, sanningen och livet, ingen kan komma till Fadern utom genom mig. Utan Jesus, ingen himmel.
Därför, styrkta av dagarna möter vi det kall som Herren kallat oss till, med bön om Hans ledning och kraft!
David
P.S. En inspelning från den avslutande gudstjänsten kan följas på Youtube. Bilden ovan är hämtad från inspelningen. Även det första föredraget, hållet av Holger Weiß, pastor i ELFK, kan ses.
