Den femte söndagen efter Trefaldighet firar vi som Apostladagen. Apostlarna Petrus och Paulus har sina gamla helgondagar den 27 juni, och Apostladagen brukar ofta infalla ungefär den tiden. Huvudevangeliet för den första årgången berättar om hur Jesus kallar Petrus till människofiskare. Detta år har vi i Finland den andra årgången och evangelietexten berättar om hur Jesus träffar Filippus och Natanael (Joh 1:45-51). Den tredje årgången förmedlar till oss Petrus stora bekännelse (Matt 16).

På Apostladagen påminns vi om att vi alla är kallade att vara Jesu lärjungar. Han har anförtrott oss ett fantastiskt uppdrag: att gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar. En så omfattande uppgift kan inte var och en av oss göra på egen hand. Tillsammans kan vi i församlingen komplettera varandra med de olika gåvor som Gud utrustar med. Gud ger oss olika gåvor och kallelser för att bygga upp Kristi kropp. För var och en av oss gäller att vi frimodigt kan gå in just i det uppdrag som är vårt, medveten om att han som har kallat oss är trofast och ska förse oss med den kraft vi behöver och med den vishet som han ger genom sin Ande och sitt Ord.

Alla har inte kallelse att vittna om Jesus offentligt och på församlingens uppdrag. En sådan kallelse ges dem som tjänar i Ordets ämbete som pastorer och församlingslärare. De har ett särskilt ansvar att vara herdar för Kristi hjord, vilket är en mycket dyrbar och ofta tung uppgift, som församlingen stöder i sina förböner. Söndagsskollärarens uppgift att undervisa barn är också en kallelse från församlingen. Likaså kan enskilda personer kallas att utföra olika slags praktiska uppgifter, så som Apostlagärningarna berättar om att man insatte diakoner för att göra tjänst ”vid borden”.

Om här min lott än ringa är,
jag jordisk tröst dock ej begär.
Ty om mig Herren känner blott,
jag nöjes gärna med min lott.

Men, Herre Jesus, hjälp du mig,
att jag må leva helt för dig
och söka glad och kärleksfull
att göra allt blott för din skull!

(Sionsharpan 447)

Följ och dela!