I onsdags inleddes den egentliga fastetiden med den dag som vi kallar askonsdagen. Den första söndagen i fastan får vi följa Jesus ner i den mörkaste dal, i de djupaste frestelser. Vi ser ner i djupet av Guds kärlek.

Jag har en Jesus, som i allt var frestad liksom jag.
Han tog en tjänares gestalt och blev mig lik en dag.

(Lina Sandell)

Hebreerbrevet kallar Jesus vår överstepräst (episteltexten från Hebr 4:15–16). Ordet överstepräst har från Jesu lidandes historia fått en negativ klang. Det var ju de (för de var två på den tiden) som dömde Jesus till döden, även om de i brist på egen makt nödgade romaren Pilatus att uttala dödsdomen. Men när Jesus kallas vår överstepräst är det en härlig titel och ett evangelium: han gick in i uppgiften att vara vår ställföreträdare, när han offrade sig själv och med sitt blod köpte oss fria från djävulens våld.

Vår överstepräst, han tog på sig att stå
som medlare för oss hos Gud,
att själv under lagens förbannelse gå
och hålla de brutna Guds bud.

(Clara Ahnfelt)

Just det: han höll alla bud, dem som vi inte har kunnat hålla. Han var frestad i allt, men utan synd. Därför kunde han bli vår ställföreträdare både i fråga om ett rätt och heligt liv och som offret som tog på sig straffet för hela världens synder. Och frukterna av det gav han oss. Därför kan vi nu frimodigt gå fram till nådens tron, med rätt att komma som barn inför vår himmelske Far.

Nu är han den nya och levande väg
som in genom förlåten går.
Är detta ej saligt, o syndare, säg?
Till Herren vi komma nu får.