Denna söndag tar vi steget in i Stilla veckan, när Jesu lidande når sin klimax. När vi på första söndagen i advent läser texten om hur Jesus rider in i Jerusalem är det förväntan i luften. Han är på väg att göra sin entré som Människosonen för att bringa frid till en ond och kall värld. Nu är samma händelse åter aktuell. Men nu är han på väg mot djupaste förnedring. Efter några få dagar ska hans närmaste lärjungar och några kvinnor bevittna hur han spikas på ett kors till allmän smälek och i djupaste smärta.

Under Stilla veckan (som inte ska sammanblandas med Påskveckan: veckan efter påsk) har varje dag sitt särskilda tema. Palmsöndagen inleder med att Jesus rider in i Jerusalem. Måndagen ägnas åt Getsemanekampen. På tisdag följer vi med hur Jesus förhörs och på onsdag avkunnas dödsdomen. Skärtorsdagen är minnet av nattvardens instiftelse. Och så kulminerar allt på långfredagen, korsets och lidandets dag.

Under de fem dagarna fram till långfredagen möter Jesus sina motståndare helt öppet i Jerusalem. Ibland för han dialog med dem och ger dem svar på tal. Ibland sjunger han ut sin vrede över hur människorna förvanskat templet och gjort det till en rövarkula. I klartext förkunnar han dom över sina motståndare med skarpa ord. Under de här dagarna undervisar han sina lärjungar om de yttersta tiderna och hur han ska sända Anden som Hjälpare.

En sådan sanningssägare kan inte få leva, anser översteprästerna och fariseerna. De vill röja honom ur vägen. Orsaken är inte bara att de hatar honom för hans skarpa ord mot dem och att han säger sig vara Guds Son. De är redskap för Guds plan. Översteprästen uttalar en dom, i egenskap av den som bär fram offer för människornas synder: Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under? Där går ett lamm. Offra honom i människornas ställe så att vi andra kan räddas.

Redan långt tidigare hade fienderna bestämt att Jesus måste dödas. Men det kunde inte ske innan Guds tid var inne. Och ännu hade han några få dagar att vara tillsammans med sina lärjungar och undervisa dem i många stycken. Nu är Guds tid för oss: nu är tiden inne när vi ska lyssna till vad han säger. Om några dagar kan det vara för sent.

Där går ett lamm och stilla bär
all världens syndabörda.
Det utstår ångest, hån och nöd,
det lider utan skuld den död
som syndare bort lida.

(Paul Gerhardt)