Den femte söndagen efter Trefaldighet har Lärjungaskapet som tema och brukar därför kallas Apostladagen. I texterna för dagen får vi anledning att närmare lära känna tre av Herrens vittnen: profeten Hesekiel, som var verksam under exilen i Babel kring 600 f Kr, aposteln Paulus som berättar om sin omvändelse och sin livsuppgift inför kung Agrippa, och slutligen får vi i evangelietexten möta Petrus som framför sin stora bekännelse och får ett väldigt uppdrag.

Hesekiel kämpade mot sitt folks upproriskhet med symbolhandlingar och med starka straffpredikningar. Han fick bland annat en fullskriven bokrulle som han skulle äta. Så skulle han göra Guds ord till sitt eget och sedan föra ut det till folket. Men Hesekiel fick också vara en glädjens budbärare om Herden som skulle återföra folket till de trygga ängarna och han fick se hur livet övervann döden.

Paulus fick på Damaskusvägen möta Jesus. Det starka ljuset slog ner honom och gjorde honom blind, men han fick sina ögon öppnade och kom till tro genom Ananias predikan. Han sändes ut både till judar och hedningar för att öppna deras ögon, för att vända dem från mörker till ljus och från Satans makt till Gud.

Förutom Paulus, som från början var en fiende till Jesus och förföljare av hans församling, var Petrus ett annat exempel på hur Gud kan ta i bruk också en bångstyrig lärjunge. Gud uppenbarade för honom vem Jesus var: Messias, den levande Gudens Son. Och på den grunden, trots sin förnekelse av sin Mästare, fick han ett jätteförtroende. Han fick motta himmelrikets nycklar, att binda och lösa synder. Av andra ställen i Jesu undervisning ser vi att den fullmakten inte är Petrus personliga privilegium, utan den hör till hela kyrkan.

Den kallelse som de här männen fick går via dem och deras skrifter vidare till oss. Också vi är kallade att vara Jesu vittnen, som Petrus skriver (1 Pet 2:9): Ni är ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk för att förkunna hans härliga gärningar.

Ge mig mod att tjäna mina bröder här,
fröjda något hjärta som i mörker är,
trösta, varna, hjälpa någon Kristi lem,
visa någon vilsen vägen till vårt hem!
(Lina Sandell, SH 443)