Den sjunde söndagen efter Trefaldighet är en vit dag, en festdag mitt i raden av gröna söndagar. Vi firar Kristi härlighet och dagen kallas Kristi förklarings dag. Det gamla ordet förklaring är nämligen en synonym till härlighet.

För två veckor sedan följde vi Jesus och hans lärjungar när de var på utflykt till Caesarea Filippi, där Petrus avlade sin stora bekännelse till Jesus som Messias. De stod då nedanför Hermon, det stora bergmassivet i norr. Att de nu, sex dagar därefter, går upp på ett högt berg antyder att händelsen då Jesus förhärligas och får sällskap av Mose och Elia hände just där uppe på Hermon.

Evangelietexten för denna dag är enligt tredje årgången inledningen till Jesu avskedstal, Joh 17:1–5. Han ber sin Far att förhärliga sin Son, så att Sonen kan förhärliga Fadern. Det sker när Jesus fullbordar det verk som han kom för att utföra. Han kom som en människa, i förnedring och utblottad på din gudomsmakt, för att förverkliga den rättfärdighet som krävs för att vi en gång ska få se Gud i hans härlighet. Genom att leva ett liv utan synd och därmed uppfylla Guds lag till den sista pricken har han gett evigt liv åt alla dem som Fadern har gett honom. Ingen skuld häftar mera vid oss eftersom han led straffet för vår synd.

Denna härlighet fick Mose och Elia skåda in i på förklaringsberget. Mose fick inte se Guds ansikte när han bad om det vid Sinai. Han fick bara se honom på ryggen. Mose visste att de offer som Gud instiftade genom honom bara var förebildande: de visade på det sanna offret som skulle vara fullkomligt och evigt i motsats till de dagliga offren av djur. Via Guds gärningar i Jesus Kristus får vi se in i hans härlighet, även om den sedd genom en tro som är anfäktad och svag ännu är blek i jämförelse med det vi ska få se när vi flyttat bort från denna jämmerdal till den fullkomliga härligheten hos Gud.

O Jesus, hjälp att jag dig finner
och ser i tron din härlighet
och att till sist jag kronan vinner
som du berett av evighet!

Lina Sandell