Den tjugofemte söndagen efter Trefaldighet är en ovanlig söndag. I år firar vi den, eftersom påsken var tidig. Om påsken infaller mycket sent kan det inträffa att vi firar en sjätte söndag efter trettondagen och den söndagen bär samma namn och har samma texter som den här, eftersom de aldrig kan inträffa samma år.

Evangelietexten för den tredje årgången, som hämtas från Luk 20:27–40, berättar om hur saddukeerna ställer en snärjande fråga till Jesus. Saddukeerna förnekade uppståndelsen och ironiserade över en bestämmelse i Mose lag, kallad leviratsäktenskapet, där en man var förpliktad att gifta sig med änkan till hans bror som hade dött. Hur blir det i himlen om sju bröder dör i tur och ordning? Vems hustru är kvinnan då?

Här får Jesus anledning att undervisa om förhållandena i himlen, något som vi inte har särskilt många beskrivningar av. För det första får vi veta att uppståndelsen är en verklighet. Jesus kallar denna verklighet ”den andra världen”. Där finns ingen död längre.

För det andra ska vi vara lika änglarna. Då handlar det inte längre om att gifta sig och få barn. Änglarnas tillvaro är av en helt annan karaktär än den vi upplever här på jorden.

För det tredje beskriver Jesus livet och döden. Han tar exempel från att Mose kallar Gud Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Men dessa var ju alla döda länge före Mose tid. Gud är också deras Gud, de levandes Gud. Innan Jesus uppväckte Lasarus (Joh 11) förklarade han för systern Marta:

Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö.

Vi ser att livet har en djupare betydelse än bara kroppsligt, timligt liv. Framför allt betyder det att leva i andlig mening, i Guds gemenskap, så som Abraham, Isak och Jakob gjorde också sedan deras kroppar hade lagts i graven. Detta liv har Jesus vunnit åt oss genom sin död och uppståndelse. Vi har fått del av det i vårt dop. Därför tror vi att han en dag ska uppväcka oss och för hans skull vara värdiga att leva i den andra världen.

Jesus säger (Joh 6:40): Detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.

Rentvagen i hans blod skall jag då skina
i hans rättfärdighet som solens glans.
Ty också mig han tagit bland de sina
av idel nåd att evigt vara hans!
(O A Ottander/F G Hedberg, SH 521)