Fastetiden går nu in i djupfastan, eller som den också har kallats, passionstiden. Den femte söndagen i fastan har kallats passionssöndagen och också Lidandets söndag. Det latinska namnet är Judica, som kommer från de första orden i psaltartexten: Döm mig rättvist. Ibland har benämningen passionstiden använts för hela fastetiden.

I fokus denna söndag är Jesu dispyter med fariseerna. Temat Den förkastade Medlarenkommer från episteltexten (Hebr 9:15): Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund. I den tredje årgångens episteltext skriver Petrus om Jesus som hörnstenen som är förkastad av människor. Samma tema finns i Ps 118:22, som Jesus citerar i en av evangelietexterna (Matt 21:42): Stenen som husbyggarna förkastade har blivit en hörnsten. Denna psaltarpsalm sjöngs i slutet av påskmåltiden, och därifrån hämtades också sången som den jublande folkmassan sjöng när Jesus red in i Jerusalem på palmsöndagen. 

I första årgångens evangelietext som vi använder på söndag (Joh 8:46–59) återges en dispyt som ägde rum en tid före påsken. Den återger de judiska anklagarnas förakt för vittnesbördet att Jesus är Guds Son. Han talar öppet om sin himmelska härkomst: Jag Är innan Abraham fanns. Judarna tror honom inte utan anser de att han hädar och är besatt av en ond ande. De vill ta lagen i egna händer och stena honom, men hans tid hade ännu inte kommit. Gud hade angett tiden. Han skulle bli påskalammet som slaktades när tiden var inne för att Guds folk skulle friköpas från fienden.

De allvarliga texterna påminner oss om vår egen relation till Jesus. Inte vill väl också ni går bort? frågade Jesus en gång sina lärjungar. Under vandringen mot Getsemane (Joh 15) påminde han dem genom liknelsen om vinstocken och grenarna hur allvarligt det är att förkasta honom: Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. Men han visade också hur viktigt och välsignat det är att vara nära honom:

Förbli i mig, så förblir jag i er. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra.

Till denna innerliga gemenskap med Jesus har också du och jag blivit kallade!

Evig död oss förestod, skulden var otalig.
Offerdjurens myckna blod gjorde ingen salig.
Men när du i nåd steg ned att dig själv utgiva
till ett offer, då slöts fred. Hjälp mig därvid bliva!

(Anders Nilsson d y, SH 46)

Följ och dela!