Palmsöndagens tema är Ärans kung på lidandets väg. Messias, Davids son, rider in i Jerusalem och hälsas av jublande folkmassor.  Är det här verkligen startpunkten för hans lidande? Då Jesus kommer till den stad som dräper profeterna, då visar han sig öppet och massor av folk hyllar honom. Är det nu dags för den stora befrielsen från Rom som man har drömt om? Nej, befrielsen skulle komma på ett helt annat sätt: i den lidande kärleken. Och det gällde inte en yttre befrielse, utan frälsning från synd, död och helvete.

Jesus hade redan tidigare ofta hotats till livet. I Nasaret ville hans egna störta honom utför klippbranten. Men han gick sin väg genom folkhopen. Hans tid hade ännu inte kommit. När han hade uppväckt Lasarus beslöt Stora rådet att han måste dö. Kaifas uttalade dödsdomen: ”Inser ni inte att det är bättre för er att en man dör för folket än att hela folket går under?” Men inte heller den gången lyckades de. Jesus drog sig undan tills tiden var inne.

Varför använde man sig inte av sin makt och grep honom på palmsöndagen när han öppet trädde fram i Jerusalem? Inte heller när Jesus var i templet flera dagar och undervisade öppet kunde man gripa honom. Man vågade inte för folkets skull. Jesus bestämde själv när det skulle ske. Tiden var ännu inte inne.

Först efter några dagar i skarpa dispyter med judarnas ledare och med undervisning om de yttersta tingen, och efter sin sista måltid med sina lärjungar, gick Jesus frivilligt in i sitt lidande. Han begav sig till Getsemane där fienderna snart skulle hämta honom. Jesus visste exakt när tiden var inne.

När förrädaren Judas ledde översteprästernas och fariseernas tjänare jämte romerska soldater till den mörka trädgården där Jesus brukade övernatta, och där han nu hade genomgått den ångestfyllda bönekampen, visade Jesus sin makt på ett oväntat sätt. När han nämnde det gudomliga Namnet om sig själv föll alla till marken. Inte ens nu hade de makt att gripa honom. Han utlämnade sig frivilligt åt sina bödlar. När tiden var inne skulle allt ske. ”Jag har varit med er i templet varje dag utan att ni grep mig. Men detta är er stund, nu råder mörkrets makt.”

Allt var exakt planerat i Guds råd. Låt oss nu följa Herren på hans lidandes väg.

Frivilligt Jesus i döden gick,
och släktets lön han uppbära fick.
Vad han har lidit, det slipper du,
och testamentet har kraft ännu.
Så kom då dristigt till honom fram,
han är ditt eget offerlamm.
För dina synder han lidit nog,
det var ju ändå för dig han dog.

(Anders Nilsson d y, SH 422)

Följ och dela!