Vi vet att lagen är god, om man använder den rätt (1 Tim 1:8). Hur ska vi då använda lagen?

Jesus ger oss ett exempel i evangelietexten på fjärde söndagen efter Trefaldighet (femte efter pingst) då han i sin slättpredikan (Luk 6:36–42) riktar blicken mot oss och ger oss anvisningar hur vi ska leva våra liv på ett gott sätt. Han förmanar oss att vara barmhärtiga och visar på vår himmelske Fars exempel. De senaste veckorna har vi lärt känna hans uppsökande verksamhet för frälsa syndare, men vi har också sett hur han avvisar dem som menar att de själva är goda och inte behöver någon omvändelse. När vi har fått ta del av hans barmhärtighet vill han att vi ska visa samma barmhärtighet mot dem som misslyckats i sina liv och inte döma dem.

Varför säger då Paulus i fortsättningen efter den vers vi började med att lagen inte är till för rättfärdiga utan för laglösa och rebeller, gudlösa och syndare, oheliga och oandliga?

De gamla lärarna såg att lagen har olika uppgift i olika sammanhang. De talade om lagens tre bruk, som kan sammanfattas i orden tygel, spegel och regel.

Tygeln används för att styra och hålla hästen så att den går dit vi vill och inte faller i sken. Lagen bestraffar dem som Paulus beskriver som laglösa och rebeller. Den finns förverkligad i vårt samhälles lagar där den föreskriver för oss hur vi ska leva tillsammans på ett tryggt och ordnat sätt.

Spegeln visar att var och en av oss är en syndare och behöver Jesus som vår Frälsare från synd, död och djävul. Så beskrivs den i psalmen ”Vart flyr jag för Gud och hans heliga lag? Den drabbar mig nära och fjärran. … Gud vare mig syndare nådig.” 

Regeln finns i de förmaningsord som Jesus ger sina lärjungar som anvisningar för att leva enligt Guds vilja, och i många goda förmaningar som apostlarna ger oss i breven. De riktar sig till de kristna som fötts på nytt med ett nytt sinnelag och som frågar efter vad Gud vill med deras liv.

I dagens text finns en välkänd liknelse som handlar om flisan och bjälken. Den bestraffar vår benägenhet att upptäcka fel hos andra, medan vi har svårt att varsebli egna svagheter. Med hjälp av lagens spegel ser vi att de anklagelser vi riktar mot andra återfaller på oss själva, eftersom det verkligt allvarliga felet ligger i vårt eget onda öga. Så drivs vi av lagen att gå till Jesus och se hur han fullgjort det som vi borde, i vårt ställe. Där finns kraften att sedan lyssna till hans förmaningar.

Sann tro ej utan kärlek är
och frukten trädet prisar.
En kristen har sin nästa kär
och honom godhet visar.
Så uppfylls budet Gud oss gav:
att tjäna utan själviskt krav,
som Kristus oss har tjänat.

(P Speratus, O Petri)

Följ och dela!