Goda förvaltare av Guds nåd är temat för inkommande söndag, den nionde efter Trefaldighet (tionde efter pingst). Utifrån episteltexten i 1 Pet 4 kunde vi också lägga in ordet mångfaldig. I första hand tänker vi på det särskilda förvaltarskapet som församlingens kallade tjänare utför i många olika former. Men varje kristen är kallad att utföra en förvaltning av Guds gåvor bland sina medmänniskor.

Den första årgångens text om den ohederlige förvaltaren (Luk 16:1–9) anses vara den svåraste av Jesu liknelser. Hur kan Jesus ta fram en förskingrare som modell för vi som kristna ska agera? Olika försök har gjorts att tolka liknelsen allegoriskt. Martin Luther förklarar att liknelsen är en undervisning mot girigheten och kopplar den till Jesu framställning om den yttersta domen (Matt 25). Det handlar dock inte om att våra gärningar skulle ge oss inträde till de eviga boningarna, utan tron på Jesus är det som för med sig de rätta frukterna både när det gäller hantering av ägodelar och utbredning av evangelium.

GT-texten om den unge kung Salomos bön om vishet och förstånd att vara ledare för Guds folk (2 Krön 1:7–12) är ett utmärkt exempel på klokt förvaltarskap. Han fick sin belöning i form av rikedom, ära och makt. Men trots sin storhet – eller kanske just därför – blev han högmodig och övergav Guds bud, vilket efter hans död ledde till katastrofala följder för hans rike.

Runt omkring oss finns många människor som saknar en meningsfull uppgift i livet. Var och en av oss som kallats och försetts med insikt om evangelium har ett ansvar att låta dessa höra kallelsen till omvändelse och tro på Jesus. Vi får härvid be att Gud ger oss det ord vi behöver förmedla i den rätta stunden och att vi i vår levnad är trogna på den plats vi är ställda.

Du är så rik och härligt är ditt råd.
Jord, hav och himlar tillhör dig allena.
Men, Herre, Herre, låt mig dock av nåd
din vilja göra, dig med glädje tjäna!

Lina Sandell (Sionsharpan 445)

Följ och dela!
error