Septuagesimasöndagens tema är Guds oförskyllda nåd, eller med modernare ord Guds oförtjänta nåd. Utan förskyllan får syndare nåd och förlåtelse, hette det tidigare i en känd sång. Detta härliga tema utgör ingången till förfastan. Det är nu nio veckor till påsk. Vi har avslutat julkretsen och riktar vår blick mot Golgatavandringen, som sedan utmynnar i det härliga påskbudskapet.

Episteltexten från 1 Kor 3 innehåller ordet lön. Den tanken finns också med i evangelietexten (Matt 19:27–30), där Petrus på lärjungarnas vägnar frågar Jesus vad de ska få för att de lämnat allt och följt honom. Vad får jag för det? är en helt naturlig och mänsklig undran. Har man gjort en uppoffring väntar man sig belöning i någon form. Men i Guds rike passar inte den mänskliga tanken in. Den har sitt ursprung i vår syndiga natur som ser sig själv först.

Jeremia förmedlar Herrens ord (9:24): Den som vill berömma sig, han ska berömma sig av att han har insikt och känner mig. En människa ska inte berömma sig själv. En människa ska inte fråga Gud vad han får som lön för sitt arbete i Guds rike. Den stora lönen är att känna Herren, för han är rik på kärlek och vill ge oss det allra bästa. Nåd är att vi har fått lära känna honom som gav allt för oss.

Varför talas det då om lön? Det ordet är ju förknippat med prestation. ”Lika lön för lika arbete” har fackföreningar och jämlikhetskämpar upprepat som ett mantra. Och också Bibeln säger att den som inte vill arbeta inte heller ska äta.

Av liknelsen om vingårdsarbetarna (Matt 20) som alla fick samma lön oberoende av hur länge de arbetat får vi veta att Gud har en annan måttstock än våra fackföreningar, och en annan än den känsla av rättvisa som vi har inbyggd i oss. Den känslan vill kontrollera att vi själva har fått en rättvis lön. Ser du med onda ögon på att jag är god? frågar vingårdens herre. Och omedelbart efter det talar Jesus en tredje gång om sin förestående död. Där finns höjden av godhet: Jesus gav sitt liv för att vi skulle bli frälsta av nåd. Så god är Gud. Den lönen räcker för alla.

Salig för intet, frälst utav nåd
efter Guds fasta evighetsråd:
utan förtjänster får syndare nåd och förlåtelse.
Äran, äran, den ska Jesus ha,
här på jorden och i himlarna.
Han har borttagit alla synderna.
Amen, halleluja!

(F Engelke, LBK:s Vår psalmbok 207)

Följ och dela!