Den andra söndagen i fastan har temat Den kämpande tron. En av texterna är Jakobs kamp med Gud vid Jabboks vadställe, strax innan han skulle möta Esau efter en lång tid i landsflykt (1 Mos 32). Där handlar det bokstavligen om en brottningsmatch med en mystisk man, som Jakob inte får veta namnet på även om han frågar. Men han säger, efter att han blivit välsignad av mannen: Jag har sett Gud ansikte mot ansikte. Han mötte Herren Jesus. Nu fick han ett nytt namn: Israel, som betyder “kämpar med Gud”.

I andra texter för helgen möter vi människor som brottas på ett annat sätt. Evangelietexten från Luk 7:36–50 berättar om en synderska som smyger sig in till en måltid som en farisé ordnar för Jesus. Trots att hon väcker anstöt med sitt handlande framhärdar hon i att söka sig till Herren. Och hon får höra Jesu härliga ord att hennes många synder är förlåtna.

I en annan årgångs texter (Matt 15) hör vi om en kananeisk kvinna som kämpar för att bli bönhörd trots att Jesus prövar henne och bemöter henne hårt. Hon ber för sin dotter. Och slutligen hör Jesus henne och botar hennes dotter. Till åhörarnas förvåning berömmer han hennes tro.

En man som verkligen brottas med Jesus är också den som kommer med sin pojke som har en stum ande, Mark 9. Han kom medan Jesus var på förklaringsberget med tre av lärjungarna, men de som han kom till kunde inte hjälpa. Men för Jesus är ingenting omöjligt. Han kan hjälpa. Här understryker Jesus bönens betydelse. Vi ska uthålligt vädja till Guds rika löften när vi ber i Jesu namn.

Den här söndagen påminner oss om uthållighet i vår kamp, eftersom också vi är ansatta av mörkrets makter som vill beröva oss tron. Jesus sviker inte, även om han kan förefalla långt borta. Låt oss komma ihåg Hebreerbrevets förmaning (Heb 12:2): Låt oss ha blicken fäst på Jesus, trons upphovsman och fullkomnare. Ingen av oss kan ta tron åt oss själva. Den får vi bara genom att hålla blicken fäst på Jesus som fick utstå sådan fiendskap från syndare.

Så mörk är ej natt, så hård är ej nöd
att Jesus ej hjälpa förmår,
mitt ljus och mitt liv i mörker och död,
densamme i dag som i går.
Se, Jesus är när’,
fast stundom han synes mig fjärran.

(L Sandell, Sh 427)