Denna fråga ställs till oss i en av Adi Sjöbloms sånger (Sionsharpan 412), känd och älskad särskilt under mitten av förra seklet i Svenskfinland genom Ernfrid Åkerholms strängbandsverksamhet. Författaren var döv och hade sett mycket lidande i sitt liv.

Kan du tacka för allt som dig Herren gav,
ej för solljus och stiltje blott,
utan även för stormen på livets hav
och för nöden som blev din lott?

En som verkligen fick möta lidande i sitt liv var Job. Han kunde ändå tacka Gud, trots att han på några ögonblick miste ägodelar och familj: Herren gav och Herren tog. Lovat är Herrens namn! Den långa boken som bär hans namn uttrycker ändå mången gång bitterhet, allt annat än tacksamhet. Det är ett uttryck för våra mänskliga reaktioner, präglade av syndens tillvaro. Också en del av psalmerna i Psaltaren avspeglar kampen inför lidandets problem.

På tacksamhetens söndag möter vi en handikappad man vid dammen i Betesda. Det under som Jesus gör här (Joh 5) är rätt märkligt. Mannen känner inte Jesus. Han bönfaller inte Jesus om att bli frisk. Han ägnar sig snarare åt förhoppningar om att bli frisk i kraft av en vidskeplig tradition. Men Jesus botar honom med ett ord. Vi läser inget om att han uttryckte tacksamhet. Det kan vi bara ana.

Händelsen ger en djupare undervisning än att enbart berätta om ett mirakel. Allt ingår i Guds plan. Jesus skulle via undret på sabbaten konfrontera sina motståndare och den handikappade mannen var hans redskap. På samma sätt kan Gud använda också de lidanden och motgångar som vi möter för sitt syfte, och när han vill helar han också, fast hans plan kan vara svår att förstå. Det viktiga är att vi möter Jesus och lyssnar till hans ord. Då får vi också det svar som Adi Sjöblom ger i sången:

Då förstår du att allt som dig möter här
skall förklaras i himlens ljus,
och då vet du att vägen, fast tung den är,
ändå bär till din Faders hus.

Och när sist helt fri ifrån jordlivets tvång
du har ankrat vid hemmets strand,
då förbytes din nöd i en jubelsång
för evigt i himlens land!

Så har tacksamheten, och dess kusin förnöjsamheten, burit generationer av kristna genom lidande och nöd, följd av hoppet om att för Frälsarens skull en dag få vara med om den jubelsång som inte mera ska blandas med jordiskt missljud.