Den sextonde söndagen efter Trefaldighet (den sjuttonde efter pingst) infaller ungefär ett halvt år efter påsken. Den speglar påskens budskap genom sitt tema: Frigjorda från träldomen under förgängelsen. Därför har söndagen kallats Lilla påsken eller Höstens påsk. Den andra årgångens evangelietext (Joh 11:21–45) ger oss i berättelsen om hur Jesus uppväckte Lasarus ett vittnesbörd om livets seger över förgänglighet och död.

Vi har kanske aldrig – om vi frånser upplevelserna av kriget, som de äldsta bland oss kommer ihåg – upplevt det tilltagande mörkret på ett mera konkret sätt än just denna höst, när ”den andra vågen” av pandemin kastar sin skugga över stora delar av världen, och också över oss. Just därför är också budskapet om livets seger så viktigt. Vi behöver fästa ögonen vid Jesu ställföreträdande död och vid det hopp som hans uppståndelse gett oss, för bara det kan ge oss verklig trygghet och framtidstro.

Kontrasten mellan det hopp som Jesus förmedlar och vår egen mörka tillvaro beskrivs av Paulus i episteltexten (2 Kor 4:7–14) med orden denna skatt har vi i lerkärl. Ett lerkärl är högst förgängligt. Det kan mycket lätt gå i kras. Så är det också med våra kroppar, våra liv. Här har vi ingen stad som består, men vi söker den stad som ska komma (Hebr 13:14). Den staden vi söker är den himmelska, och den består för evigt. I den staden finns inget mörker, ingen död, inga sjukdomar, ingen smärta, inga tårar. Och vi har ett fast hopp om att den staden ska bli vår, som Paulus skriver i episteltextens slut:

Vi vet ju att han som uppväckte Herren Jesus också ska uppväcka oss med Jesus och låta oss träda fram tillsammans med er.

Kontrasten är stor mellan våra förgängliga lerkärl, där vi med hela skapelsen är bundna till förgängelsen, och denna stora skatt som aldrig förgår. Jesus har lovat att hans ord aldrig ska förgå även om himmel och jord är bestämda till undergång. Låt oss ta vara på den skatten, som räcker också för våra vänner och grannar! Låt dem få veta ditt hopp som ger ljus mitt i det tilltagande höstmörkret!

Herrens ord är en skatt,
och det hjärta blir glatt
som den finner och gömmer i tro.
Det ger liv, kraft och frid under möda och strid,
fyller själen med trygghet och ro.

Storm på storm blåser opp,
stundom slocknar vårt hopp,
men vid Ordet det tändes på nytt.
Herrens ord ljuset är under vandringen här,
till dess morgon med solsken har grytt.
(G Oberg, Sionsharpan 86)